Åka tåg

Det känns som om att jag börjar tygla trotsmonstret lite. Eller iallafall få någon liten ordning på henne. Och jag vet att monstret återkommer när jag minst anar det men just nu känns det skönt att min älskade tjej är tillbaka. Det är mycket roligare att vara glad och kunna klappa både sig själv och henne på huvudet med jämna mellanrum.

I lördags åkte vi tåg. Bara till Kumla visserligen så det var ingen lång färd men Ella älskade det. När vi väntade på att tåget skulle komma så berättade hon ivrigt för mig att det skulle bli spännande och jätteroligt. Och det var det. Till och med jag tyckte minsann att det där med att åka tåg var en rätt underhållande syssla sådär på helgen. Det var längesedan och jag kan tänka mig att göra om det snart igen.

Nu är hösten här på riktigt. Det är kallt i luften och igår inhandlades diverse mössor, vantar och vinteroveraller. Jag ska inte älta sommaren som aldrig kom alldeles för mycket men vad sjutton! Jag tycker redan att hösten är skit och att det borde vara dags för sommar snart. Det är det ju inte. Men å andra sidan så kommer jag förhoppningsvis ha ett hus nästa gång det vankas sommar och det är ju trevligt. Om än ett hus på en leråker utan gräs, men ändock ett hus. Mitt hus. Vårt hus.

I söndag började Ella på dans på Nerikes Dansinstitut. Hon och farmor ska gå under hösten och vintern och hon hade haft kul i massor. Jag gillar det, dans är bra och det är nyttigt att komma ut lite.

Häromdagen gjorde jag och barnen Marieberg. Mest för att ha något att pyssla med men också för att det är trevligt och för att jag skulle handla diverse viktigheter. Det är roligt att Ella är så stor och rolig, det är geniunt kul att umgås med henne. När hon inte bits och slåss såklart. Och det är roligt att Lukas är så stor så att han är möjlig att ha med utan att det blir särskilt jobbigt. Han sköter sig allt som oftast nere i vagnen och låter tjejorna shoppa vilt.