Min sista måltid

Min kropp och jag är inte direkt överens för tillfället. Det var väl egentligen ganska så länge sedan som vi tittade på varandra och gjorde tummen upp. Mitt liv ter sig ungefär så just nu att jag går ner 1-2 kg mån-tors. MEN. Sedan stundar helgen och helg i Oktober betyder kalas och kalas betyder kakor och bullar och kakor och bullar betyder att jag går upp det jag har gått ner. Så upp och ner och upp och ner och upp och ner är melodin för närvarande. Som någon jäkla karusell. November kommer bli en sockerfattig månad, det får bli paus i detta hysteriska kalasande. För jag har hört rykten om att det står en jul och väntar runt hörnet och den brukar föra med sig godsaker av diverse varianter. Då blir det en tur på karusellen igen.

Helgen har dock varit lyckad, trots att jag har ätit som om det vore min sista måltid varje gång det har vankats fika/middag/frukost. Det var mysigt med en tjejkväll i lördags och världens bästa Lukas höll den manliga fanan högt och var glad och snäll hela kvällen. Att han sedan bjöd på prutt-och bajskalas på natten är mitt eget fel, det borde jag ha kunnat räkna ut när jag gav honom den sista flaskan, men även den bäste kan missa ibland.
Söndagens shopping med Ida motsvarade alla mina förväntningar! Det är galet mysigt att handla bebissaker och jag blir nästan sugen på en till liten. Nästan.