Huset byggs!

Det är en rätt märklig känsla när man får se sitt kommande hem komma flygande genom himlen. För det gjorde det, bokstavligen, igår. Jag och Johan fick ställa våra väckarklockor i gryningen för att hinna till Kumla klockan 07.00. Att ställa klockan är för övrigt inget som jag saknar speciellt mycket. Jag gillar väckarklocka a´la Lukas mycket bättre. När vi hade gnuggat gruset ur ögonen och tagit oss till Kumla så började en dag med många intryck och en hel del stirrande. Ett gäng karlar hade samlats för att bygga vårt hus, vårt hem. De byggde och fixade och hamrade och helt plötsligt så stod där ett hus. Där det igår bara var en gjuten platta finns det nu början på ett liv. Häftigt och magiskt och inte något som alla får vara med om. Jag tittade och försökte insupa ögonblicket och faktiskt njuta av att det nu händer på riktigt. Dagens svåraste var att gissa sig fram till när byggarna ville ha fika och när vi skulle kasta fram vårt kaffe och våra bullar. Det blev bra tillslut och de slukade allt med hull och hår. Det gäller att hålla sig på god fot så att de inte stoppar döda råttor i väggarna. Det vore ju trist.

Baksidan tar form

Solen i ögonen, men glad ändå

Hej tak!

Här i hushållet tittar vi alltid på Halv åtta hos mig, om inget oförutsett händer. Att Ella också tittar på det om hon är vaken blev vi varse häromdagen när hon kläckte "Daloc, säkra dörrar" då den reklamsnutten visades. Eller det lät kanske lite mer "Daloc, säkja döjjaj", men gulligt var det onekligen! Fina, älskade Ella som snappar upp allt som händer runt omkring henne nuförtiden.