Om någon skulle känna sig en smula provocerad så vill jag förtydliga en aning - när jag kallar mig själv för tjockis så innebär inte det att jag går runt och tänker att folk som väger över 70kg är tjocka och att det är något fel. Absolut. Inte. Jag är överhuvudtaget ingen person som hakar upp mig på folks vikt, det är upp till var och en. Likaså är min kropp upp till mig och för att jag ska må riktigt bra så behöver jag komma i bättre form. Det handlar inte så mycket om antal kilon som vågen visar utan mer hur jag ser ut och hur jag känner mig. När jag ser mig själv i spegeln så ser jag att min kropp hänger och slänger på ställen där jag vill att den ska vara fast. Jag är medveten om att jag har gått igenom två graviditeter och att det är alldeles normalt, men nu har jag bestämt mig. Jag vill kunna titta på mig själv och faktiskt känna mig glad och nöjd och då krävs det handling. Det är så lätt att man släpper på allt och helt plötsligt har gått upp tio kilo till. Och sedan tio kilo till. Jag kan väga 70 kg om ett år och det kan vara helt okej om det hängiga har bytts ut mot muskler, det handlar om hur kroppen ser ut och känns.
Det sista jag vill är att människor ska må dåligt för att jag kastar ur mig ord som endast har med mig och min självkänsla att göra. Så ni vet. Utifall någon nu skulle känna sig provocerad eller sur. Ella har kissat och bajsat på toaletten eller pottan fem dagar i rad - duktiga unge! Jag blir stolt och glad och rörd att min lilla tjej har blivit så stor. Snart är det dags för skola och student och sedan blir jag kanske mormor och farmor.
Lukas äter mat och gillar det och det känns skönt att han börjar bli stor han också. Jag tycker att den första tiden är mysig, men att tiden som följer är mysig OCH rolig. Dagligen märker jag framsteg, fina barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar