Garagebygge och viktkontroll

Jag kan ha mumlat något om invägning en gång i veckan men eftersom jag har minne som en guldfisk så glömde jag bort det i torsdags. Vid närmare kontroll på vågen kan jag härmed konstatera att jag stått still. Det får vara okej såhär i början, kroppen lever fortfarande gott på allt onyttigt som jag stoppat i den det senaste halvåret. Nu ska det dock gå neråt för jag är en person utan tålamod så om inget händer under en alltför lång period så tröttnar jag. Ingen speciellt smickrande egenskap, men den dystra sanningen.

Igår samlades jag, Johan, min pappa och min bror vid tomten för att roa oss kungligt med garagebygge. Efter lite funderingar så sattes det igång och hej vad det gick. Över förväntan må jag säga! Att jag inte gav upp när regnet kom och fingrar och tår blev isbitar är en bedrift i sig. Jag hade faktiskt, tro det eller ej, en riktigt trevlig dag. Jag till och med fick borra och bara en sådan sak kan ju göra vem som helst glad. Vi hann prata lite med grannskapet och det bådar gott. Vettiga människor verkar vi få omge oss med.
Idag skulle det bli garagebygge 2.0 men Ella bjöd på en spya i förmiddags så det var bara att vända på steken och åka hem. Johan, brorsan och pappa bygger dock för fullt och jag är sjukt nyfiken på hur det går. Lite sämre än igår förmodligen eftersom den kvinnliga fägringen saknas men ändock.

På tisdag kommer Villa Skogsgläntan om man vill förfina vårt hus en smula. Jag och Johan planerar att stå där i gryningen för att välkomna. Jag ska klappa lite på huset och berätta hur glad jag är för att det äntligen anländer. Vårt hus och vårt hem.

Om någon undrar så önskar jag mig arbetskläder i julklapp. Jag kände mig sådär lite lätt malplacerad i Johans mjukisbyxor, oanvända stövlar och skidjacka. Men skam den som ger sig.

Lördagens resultat!