Fin vinter, jävla snö.

Sådärja. Nu är allt som det ska vara när det vankas December och jul. En jäkla massa snö har det kommit. Jag har upprepat mig själv så många gånger så att jag har lessnat, men jag är verkligen ingen vintermänniska. Verkligen. Inte. Det är mest besvärligt. Må hända att det är vackert när man sitter inne och tittar ut men när man väl måste bege sig någonstans så är det återigen mest besvärligt. Igår tyckte jag att det verkade som en bra idé att åka och handla. Handla är roligare än att sitta hemma och glo och kylskåpet ekade tomt. Bara att ta sig till bilen var en pärs eftersom någon inte hann ploga varken parkeringen eller gången till parkeringen. Väl framme vid bilen hade jag ett ton snö som satt fast under vagnen. Vad skönt med träning tänkte jag och blev ledsen när jag såg att kära Johan hade skrapat bilen åt mig redan. Ungefär så. Jag och Lukas slirade till farmor och lämnade av honom där för kvalitetstid och för att han skulle slippa Ica för en gångs skull. Han är duktig på att handla, det är han verkligen, men ibland är det skönt att bara få umgås (läs: hålla koll) på Ella. För att lämna Lukas var jag tvungen att parkera på gatan, pulsa hela deras långa uppfart och sedan skrapa rutorna när jag kom tillbaka till bilen. Såklart hade de redan hunnit frysa. Jag var ju ändå inne i nästan tre minuter. Sedan åkte jag och hämtade Ella och vi for iväg mot affären. Snö överallt och ingenstans. Vi parkerade och blåste tillsammans med alla snöflingor runt en stund på parkeringen innan vi tog oss in på Ica. Handlingen gick smärtfritt men blev dyr eftersom det ska bakas och fixas och ätas till förbannelse. Ut igen, mot bilen. Skrapa helvetet. In med alla hundra påsar, blöjor och toapapper. Och Ella. Vi åkte hem utan större fadäser, jag sprang upp med hundra påsar och stoppade in allt fryst i frysen och allt kylt i kylen innan vi åkte för att hämta Lukas. Jag fick såklart skrapa rutorna igen. Det verkar ingå om man råkar lämna bilen någon minut. Jag skaffade mig en hel massa fina muskler igår, det ska snön ha tack för. Tack sketna vinter. På vägen hem så höll det på att bli en krock då det var glashalt på vägen och bilen framför mig slirade och jag slirade och insåg att det visst var rätt länge sedan jag fick sladd på bilen sist. Det löste sig, men jag hann både panikbromsa och banna mig själv för att jag inte mindes hur man gör. Gör om gör rätt. Vi parkerade, glada i hågen över att ha lyckats överleva. Dock så var kampen inte över då någon fortfarande inte hade hunnit ploga parkeringen. Ella ramlade två gånger på vägen in, jag höll på att ramla en gång, vagnen fick jag ömsom släpa ömsom lyfta, musklerna växte.
Nej men jag gillar vintern. Kul är det. Idag är det iallafall lite roligare än igår och imorgon är det säkert skitkul.

Älskade sommar vad jag längtar efter dig!

Och nej, jag är inte sur på någon som inte plogat för jag förstår verkligen att det blir mycket att göra på en gång. Jag är bara ingen människa som gillar snö speciellt mycket. Jag gillar sommaren när solen skiner och fåglarna kvittrar och barnen inte behöver ha på sig sjutton lager kläder och man inte kör fast med vagnen i snön och då man kan äta glass utan att förfrysa och känna hur solen bränner i ansiktet. Det gillar jag, alla är vi olika. Men snö på jul och nyår kan jag gå med på. För barnens skull om inte annat.