Stor tjej och snorig kille

Hej hopp, så har det gått ännu en vecka. Återigen, det där med att tiden går fort när man har roligt det stämmer verkligen. Vi är hemma från Sälen med alla ben i behåll. Det närmast jag kom ett par skidor var att jag bar dem under armen vid ett tillfälle, men det känns okej ändå. Jag är ju verkligen hejare på vintersporter så jag tänkte att jag lär mig i Ellas takt. Det passar mig fint. Den enda gången som Lukas tröttnade var när vi skulle åka bil hem så det får räknas som godkänt.
Väl hemma kom snoret på besök. Vi har varit relativt förskonade denna säsong, iallafall om man jämför med förra året då Ella i stort sett var sjuk konstant, så jag ska inte klaga. Men det är ändå sjukt trist med sjukdomar. Lukas har fortfarande inte lärt sig att sova hela nätterna och han sover inte direkt bättre med näsan tjock av snor. Han har inte ätit på natten sedan han var runt sex månader, men han sover oroligt och bökar som en liten gris vilket leder till dålig sömn för mamman. Pappan sover sig genom världskrig så honom går det ingen större nöd på. Jag jobbar på saken och hoppas på bättring från Lukas sida snart. Det här med att vara vaken titt som tätt när kroppen skriker efter sömn är inte bra för hälsan. Att vara småbarnsförälder är både fantastiskt och mindre bra för kropp och själ.

Idag kom då tentan tillbaka, som jag har väntat. Och jag blev godkänd. Godkänd och kanske till och med Väl godkänd, men det vet jag inte eftersom det visade sig att jag var kass på att läsa av tentor. Jag ska komplettera några referenser och sedan går vi vidare. Det här med att studera när man är mammaledig gick ju över förväntan.

Imorgon stundar det gymnastik igen. Denna gång har jag hyrt en gymnastiksal här i Örebro och vi är 7 stycken familjer som ska hoppa och studsa för fullt. Jag älskar att vi gör det här. Jag älskar verkligen att få umgås med fina vänner samtidigt som barnen får roa sig.

Idag tog Ella med sig en kompis hem från dagis för första gången. Stort. Min lilla tjej har blivit stor och just i detta nu springer två tjejer runt, iklädda prinsessklänningar och leker för fullt. De klarar sig så bra och jag är galet stolt.

Huset då. Ja, det där huset. Det närmar sig onekligen inflytt...om allt går som det ska så bär vi in kartonger om cirkus en månad och några dagar. Men det är om allt går som det ska. Byggarna har visst haft svårt att vaska fram en plattsättare och en plattsättare är ju rätt viktigt när det vankas kakel och klinkers. Och kakel och klinkers är rätt relevant när man bygger badrum. Men jag vägrar få panik än. Inte över det här. Panik har jag så det räcker över den här jäkla packningen. Man kan ju tro att jag borde vara en fena på det med tanke på min meritlista gällande flyttningar. Jag har bott både här och där, men ändå så lyckas jag inte få någon struktur på det hela. Jag skyller på barnen...de gör det svårare att packa. Tur att de är så förbannat söta.

Appropå svordomar. Igår när jag hade hämtat Ella på dagis så skulle vi ta hissen upp till vår våning som vanligt. Men. Då hade det minsann hamnat grus i rännan på golvet så att hissdörren vägrade att stängas. Och man kan inte åka hiss med öppen dörr. Jag fick lägga mig på alla fyra på golvet och skrapa i skenan med min bilnyckel. Och skrapa. Och skrapa. Och testa dörren som inte ville gå igen. Och skrapa lite till. Och helt plötsligt mumlar Ella:
- Jävla hiss!
 Ursäkta, vad kom det ifrån. Förmodligen mamman och pappan som båda två är alldeles för dåliga på att vakta sina tungor. Men oj, jag var inte beredd på att hon hade lyssnat på även de fula orden. Där fick jag.