Hej från campingstugan

Så var man campingbo då. Det är nästan så att det rycker i den berömda campingbaguetten minsann. Det är nästan så att jag känner att jag måste införskaffa likadana foppatofflor till hela den lilla familjen. Och det är verkligen nästan så att jag känner för att campa mer i sommar. Nästan, nästan, nästan.

Ella åker alla rutschkanor utan problem

I tisdags gick flyttlasset och det där med att anlita en ordentlig flyttfirma var en höjdare. Ännu bättre är det ju såklart att vi inte betalade något alls, men jag kan intyga till kära LB-hus att gubbarna var värda vartenda öre. De kom, de såg och de segrade. På tre timmar var lägenheten och förrådet tömt och Johan kunde börja städa. Inga ömma armar hos stackars släktingar och ingen träningsvärk som skulle göra sig påmind i dagar efteråt. Skönt. Jag lämnade Ella på dagis på morgonen och när jag hämtade henne fick vi styra bilen mot Gustavsvik. Det kändes konstigt och det var märkligt. Jag har som tidigare nämnt en förmåga att fästa mig oerhört vid saker och platser och jag saknar Ladugårdsängen. Jag saknar vår gamla lägenhet. Den där lägenheten där vattnet gick när Lukas ville ut och den där lägenheten där barnen har levt och haft det bra det senaste året. Vi har fina minnen där. Men det är bara att borra ner huvudet och köra på för det kommer ju förmodligen att bli strålande bra i Kumla och vi kommer skapa nya minnen mellan de väggarna.

Att alla bilder tagna med min telefon blir suddiga skyller jag på de små barnen som envisas med att kladda på den.

Nu är det dock Gustavsvik som är hem. Stugan är fin och helt okej, fastän rätt liten. Det största plusset går till det faktum att vi har ett kök och att det finns två sovrum. Det innebär att man kan lägga barn och ändå sitta uppe. Om man nu skulle orka det på kvällen. En annan positiv sak är alla lekplatser på området. Här kan man leka sig trött om man så önskar. Jag och barnen spenderade ett par timmar ute igår och den som var argast när det var dags att gå in och laga mat var Lukas. Den lille killen kan minsann ta i från tårna när det inte passar. När man bor såhär på en camping så är det svårt att inte hamna i någon sorts semesterlunk. Det är INTE bra för figuren. Jag tror att jag måste äta något gott varje kväll FÖR DET KÄNNS JU SOM SEMESTER. Jag hoppas huset blir klart snart för såhär kan vi ju inte ha det. Till råga på allt så är vågen nerpackad så motivationen tryter.

Finaste Jennie och Robert gifter sig i sommar och jag är så glad så glad för deras skull. Det kommer bli en helt fantastisk dag och jag är mäkta stolt över att få agera värdpar tillsammans med Johan. Jag fullkomligt älskar att få vara med och hjälpa till att hålla någon form av ordning och jag är taggad till tänderna. Minst sagt. Bästa ni, jag är så glad att jag har er!

Igår lämnade jag in sista tentan för den här delkursen. Det var det svåraste skit jag har gjort på länge. Grammatik är inte min grej, inte ens i närheten av min grej. Om den blir godkänd kommer övriga campinggäster kunna se en galen mamma springa runt och vifta med armarna och dansa en glädjedans av rang.