Uppdatering

Jag börjar bli en hejare på djur och natur och ärtor och sådant som har med NO att göra. Eller jag är åtminstone lite vassare än jag var tidigare. Förra veckan bestod av campusträff i dagarna tre och jag hade hemlängtan redan innan jag hade lämnat hemmet på måndagseftermiddagen. Att sova borta tre nätter är vansinnigt skönt och nyttigt för den del av kroppen som arbetar bäst utvilad, men samtidigt så värker det i hjärtat av saknad. Det ljuva livet som känslomänniska och mamma antar jag. Dock så kom jag både till Falun och hem igen och dagarna där visade sig bli riktigt roliga. Dagarna gick i en rasande fart allt medan vi byggde sorteringsmaskiner, letade bajs i skogen, tittade på djurskelett och åt sushi. Toppklass med andra ord.

Väl hemma igen så kom rutinerna och slog mig i ansiktet rätt snabbt. Lukas sover ju mycket bättre när modern inte är i närheten. Eller så är det så att han sover lika illa när jag är borta, MEN att pappa Johan inte hör när sonen Lukas gnäller utan endast vaknar när han skriker. Jag vaknar ju vid minsta lilla grymt, vilket är en jäkla nackdel när man är trött som aldrig förr. Egentligen borde jag flytta till eget rum, m
en det känns lite trist såhär när man passerat 30-årsgränsen. En vacker dag kommer jag sakna att ha Lukas bredvid mig i sängen - garanterat. Jag får njuta nu. Helt enkelt.

Snön är på gång att försvinna för en stund och även fast jag jublar och gillar omvartannat så erkänner jag absolut att en vinter är roligare med snö än med slask. Fast allra roligast är ändå våren och sommaren.

Ella bjuder på hormonattacker till höger och vänster och livet som hennes mamma frestar på och är förbannat härligt på en och samma gång. Ibland är det svårt att hänga med, men jag ser det som träning inför tonåren. För en vacker dag kommer ju den också - hemska tanke. Jag vill alltid sitta och kramas och mysa med henne - om jag så ska tvinga det stackars flickebarnet.

Projekt rensa garage pågår för fullt - man måste nämligen rensa när det ska in en hel hög med övrig skit därinne. Vi har nämligen förvarat en hel del grejer hos Johans mamma men när hon nu ska flytta så är det bara att vackert bära kartonger. Jag förstår inte hur man kan samla på sig så mycket skit som vi har gjort under åren. Märkligt beteende är vad det är.

Snart fyller Johan 33 år. Herrejävlar vad åren går.