fredag, april 18, 2014

Uppdatering om livet

Det skrivs lite dåligt må jag säga. Livet kom visst i vägen.

Dagarna har varit fulla av pluggande och lek och städning och tvätt och planering och fundering. Sådant där som annars också brukar fylla mitt liv, men som nu gjort att jag inte hittat fram till bloggen.

Finaste Ella!
Den minsta killen i mitt liv har hunnit fylla två år. Två. År. Det är helt ofattbart. På ett sätt känns det som att han kom igår och på ett annat som att han alltid funnit i vår familj. Att påstå att jag är upp över öronen kär i honom är en underdrift, vilken kille han är. Oftast glad, alltid busig, alltid snäll och välmenande och för evigt älskad. Att få spendera livet med honom och Ella är ju, trots till trots, en ynnest. Och så Johan som en bonus såklart. Kalaset slog vi ihop med namngivningen och allt gick fint. Ellas namngivning skedde ju när hon fyllde ett år men eftersom Lukas passade på att fylla ett när vi övriga stod med flyttkartonger upp till öronen och halva foten på campingen så passade det bättre i år. Så nu heter han Lukas. Lukas Noah Emdemalm.
Ella har gått och blivit stor. Vissa stunder är hon visserligen grinig och gnällig och väldigt liten, men oftast är hon stor och förstår mycket mer än vad jag inser. Hon har till och med börjat ljuda ord och kan läsa korta meningar - duktiga hon. Jag gillar att hon gillar ord och meningar och att hon fascineras av att läsa. Jag var likadan när jag var liten och är väl i viss mån likadan nu.

Våren är här och sommaren närmar sig och jag gör glädjeskutt och vårskrik omvartannat. Underbart är det, det här är verkligen den bästa tiden på året.

Jag har börjat jobba som vikarie inom barnomsorgen här i Kumla och jisses vad roligt det är. Numera varierar jag dagarna mellan att plugga och att jobba och det ger inte bara klirr i kassan utan även erfarenheter som jag sparar i ryggmärgen. Jag har till och med överlevt en dag som klasslärare i en årskurs 4-5 utan att få sudd kastat i huvudet och bara det gör mig lite stolt. Det som är allra bäst är att jag på riktigt, i hela kroppen, känner att jag har valt rätt yrke. Det är ju självklart att jag ska bli lärare.

Inga kommentarer: