Veckan från helvetet

Jisses vilken vecka. Veckan från helvetet skulle man kunna kalla det om man vill fara med sanning. Och det vill man såklart. Johan åkte på ryggskott förra veckan och har legat i soffan och varit allmänt värdelös sedan dess. Han gör det titt som tätt. Åker på ryggskott. Speciellt när det luktar flytt i närheten, då jäklar skjuter hans rygg värre än någonsin. Detta innebar med andra ord att hans styrka var borträknad från flytt nummer ett. Jag är innerligt glad och tacksam för fin familj och fina vänner som kavlade upp ärmarna och slet för vår skull. Utan att de behövde, bara för att vara snälla. Sådant värmer vilket hjärta som helst!
Så nu bor vi i radhus. Posten kommer landa i denna brevlåda i cirka gurka en månad innan vi packar igen och drar en bit härifrån. Det ska bli skönt att få komma någonstans där det faktiskt är okej att packa upp bohaget. I radhuset bor vi i kartonger och jag som trivs bäst i ordning och reda trivs inte speciellt bra alls just nu. Lägg till också att Ella har åkt på en redig förkylning som mynnat ut i dubbelsidig öroninflammation och olyckan är total. Igår hade jag ett litet sammanbrott och idag känns det lite ljusare. Det är bara så hårt att tvingas sköta allt ensam, styra upp alla flyttar och städningar och packningar och sjuka barn och lama sambosar och laga mat och städa och diska och plocka tvätt och vara vaken på nätterna och gå upp tidigt på morgonen och aldrig få sitta i soffan och bara andas i lugn och ro. Min nuvarande diagnos är ju bara att jag är gravid med blodvärden som kvinnorna i Afrika, men jag kämpar på och när Johans rygg är kry så ska han få passa upp på mig ett litet slag. Men det lär nog bli efter nästa flytt för snart börjar det nog lukta igen så att hans rygg blir skräckslagen och skjuter lösa skott till höger och till vänster.

Tilläggas ska dock att Ella är världens finaste och duktigaste som inte gnäller alltför mycket på sin moder som ibland saknar energi värdig en tvååring. Hon är det finaste som finns!