Schizofren

Jag lider av en släng schizofreni lite då och då. Eller kanske är det humörsvängningar. Något djävulskap är det och jag är inte avundsjuk på min omgivning direkt. Mest synd är det om världens bästa Johan. Jag kan gå från att superglad till superledsen på två röda sekunder. Det är vansinne på hög nivå.
Exempel:
Maria och Johan går hand i hand in på Bauhaus för att spana omgivningarna. Maria är glad för hon älskar att vara med sin kärlek. I sin värld fantiserar hon om hus och familj. De hamnar vid badrumsavdelningen och glor på handfat och badkar.
Maria - Det känns liksom inte som någon idé att köpa nytt när vi ändå inte ska bo kvar.
Johan - Jo, men vi ska ju inte flytta än på länge.

Hejdå Positiva Maria. In your face. Så lätt och så fort går det att ta ner mig på jorden. Det mest tragiska är att jag inte blir ledsen på Johan, men indirekt är det han som blir lidande. Jag vet innerst inne att vi inte ska flytta än. Jag vet innerst inne att det inte är några bullar i ugnen. Det ligger inte ens några på en plåt och väntar. Men jag blir ledsen ändå. För är det något jag är bra på så är det att fantisera. Ta alla små tecken och förvandla dem till något i min smak. Om Johan råkar säga något i stil med "Ja, våra barn ska aldrig vara sådär jävliga" Vips, så tror jag att han är redo. Sedan kan jag leva på de där små orden och le för mig själv för nu jäklar ska det minsann produceras. Ändå tills någon dag efteråt när Johan garvar och krossar bebisförhoppningarna. Jag blir så trött på mig själv. Varför kan man inte bara vara nöjd i nuet, varför måste allt handla om framtiden?

1 advent spenderade som 1 advent sig bör. Framför ugnen. Nu vimlar det av peppargummor och gubbor i skåpen och knäcken är redo i kylen. Jag är väl medveten om att jag kommer få baka flera omgångar om det ska räcka till jul, men det gör inget. Bara doften av nygräddade pepparkakor satte igång julstämningen i lägenheten.

I lördags knallade jag och Anna runt på stan och tittade på tomtar på slottet och shoppade kläder. Det var mysigt och jag har kommit över min mösskräck. Är det kallt åker mössan på och regnar det så sitter den som en smäck på knoppen.