Sjuk och jävlig

Jag ska aldrig mer önska mig en gnutta feber för nu är jag så uttråkad så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag är i gränslandet. Jag är inte så sjuk så jag sover hela dagen. Men jag är exakt så sjuk att jag inte orkar ta mig upp från soffan under en längre period. Jag har spenderat de senaste timmarna med att glo på film och ätit ischoklad som inte smakar överhuvudtaget något alls. Tråkigt är vad det är.

Johan är världens bästa. Han har tagit hand om mig på bästa sätt. Han har lagat mat, diskat, handlat godis, handlat nässpray, låtit mig ligga i hans knä även fast jag snorar som aldrig förr, klappat mig på huvudet när jag har hostat och varit allmänt söt. Han är fantastisk.

I lördags var det dags för fest och såhär i efterhand kanske inte det var mitt allra smartaste drag. Kvällen började med tv-spel hos Ida och när det ryckte i tävlingsnerven var jag tvungen att ta i mitt hårdaste för att vinna. Festligheterna ägde rum bortanför Universitetet i ett mysigt litet hus. Vi åt, drack, lekte och dansade och det blev en riktigt rolig kväll. Folk hade överseende med mitt kraxande och snorande och det uppskattades. Alkoholen var billig så det handlades till förbannelse. Vi hittade en taxi och åkte mot Järntorget vid 02.00. Jag och Ida spatserade hemåt i regnet och när vi skildes var jag tvungen att hålla telefonkontakt med karln för på Hertig Karls snor de handväskor till höger och vänster. Han körde ikapp mig och jag fick lift sista biten runt kvarteret och ända upp till porten. Han är, återigen, fantastisk. Igår mådde jag helt ok med tanke på alkoholen, men mindre ok med tanke på influensan. Idag mår jag inte vidare värst heller.

kmmmmmmmmmmmmfsssssssssssssd4eeeeeeeeeeeeeeeeeeddddsaaaaaaa

Ovanstående rad är Hampus första blogginlägg. Han hälsar att det var kul. Hans egen blogg är under uppbyggnad.