Smakbitar från julen

Nu har jag inte gjort annat än att ätit i dagarna tre så snart får det vara nog. Julafton firades som julafton ska firas, tillsammans med mamma, pappa och bror hemma i Kumla. Dagen började dock en smula mer kaotisk, när jag insåg att jag faktiskt hade slarvat bort en julklapp. En fantastisk sak, en grej som jag verkligen har känt att den jäklar kommer pappa gilla. Den är puts väck och har fortfarande inte visat nunan. Ibland är det bra att städa, men jag har en liten ovana att städa för smart för mitt eget bästa. Jag hittar platser där det just då verkar självklart att lägga vissa grejer, men som sedan förefaller sig vara bra korkat. Innan Kalle hälsade på så åkte vi och hälsade på farfar. Han är förvirrad nog och inte blev det bättre när de tre vise männen i form av oss stormade in i hans lilla rum. Det är ledsamt att se hur lite koll han har nuförtiden, men samtidigt så ser jag hellre bristande koll än smärta. Strax innan Kalle så meddelade pappa högtidligt att Ettan inte fungerar på stor-tvn och att Kalle istället visas i lillrummet. HALLÅ! Två fåtöljer, fyra välmatade människor, en Kalle. Det säger sig ju självt att det inte går. Jag valde för första året någonsin att bara lyssna på ankan. Vi spelade spel istället. Barngeni från 1800-talet där Sovjetunionen fortfarande fanns och frågor som vem vann Wimbledon år 1987 ska föreställa lätta eftersom de då var högaktuella. Julklappsöppningen ägde rum på ett kick då antalet julklappar minskar stadigt och antalet kuvert är på uppstigning. Jag längtar efter barn i släkten så att julafton blir mer som förr. Jag tittar alltid på Karl-Bertil, det är en fin kille som ger mig julkänsla. I år när jag dock var förpassad till lillrummet så fick Karl-Bertil göra som Kalle och endast bidra med sin röst. Vi spelade ett spel till och lyssnade på tv. UNO var kul även om moder jord hade lite problem med reglerna. När vi hade tröttnat på julmat och godis så åkte jag hem till bebisarna för att förgylla deras dag lite. Det blev godis i massor.

På Juldagen halkade jag till Degerfors för att fira jul med Johans pappas sida av släkten. Årets roligaste missförstånd utspelade sig vid middagsbordet. Jag och Johan var säkra på att vi skulle sova där, det var inte riktigt värdparet införstådda med. Johans pappa erbjuder mig vin, men tar sedan tillbaka erbudandet eftersom jag ju kör. Men jag ska visserligen inte köra något mer idag, säger jag lite fundersamt. Johans pappas sambo Annelie står vid diskbänken och lägger ihop ett och ett och får fyra och utbrister högt och tydligt ÄR DU GRAVID!!!!!!! Innan jag hinner dementera uttalandet så har alla tystnat för en sekund och sedan börjat förklara för varandra (hälften av sällskapet är engelsktalande) att jag är pregnant och hej och hå. Då förstår jag varför du har en sådan stor klänning! Tack för den och nej, inga barn på jäsning.
Vi sov i Kristinehamn så det blev ett himla farande.

På Annandagen firade vi jul med Johans kusiner. Om jag hade saknat barn de tidigare dagarna så fick jag min dos där. Tre glada småtjejer som sprang runt och skrattade och skrek och skulle kittlas. Det var mysigt och vi proppade i oss lite mer julmat och godis. Jag kan ärligt säga att jag inte är speciellt sugen på sötsaker längre. Det måste vara ett tydligt ålderstecken!