måndag, februari 02, 2009

Att växa upp en aning

Ännu en måndag. Varför går helgerna så förbenat fort? Om jag vore Gud skulle prio ett vara fred på jorden, prio två längre helger. I lördags hälsade jag på Jennie och Robert och vi spenderade kvällen med att äta okända pizzor och leka lekar som man gjorde förr i tiden. Lekar utan attribut. Lekar med endast ord och händer som redskap. Vi småglodde även på en film som gjorde att jag fick placera mig långt bort för att slippa se när de trampade på musen. Man trampar inte på möss, det är inte ok. Jag skiter i att den uppstod efter en stund, det är helt enkelt inte ok.

På jobbet trodde vi att pepparkakor var populärare än vad de faktiskt var vilket har resulterat i ett antal burkar fyllda till bristningsgränsen med små bruna kakor. Jag har inofficiellt tagit på mig att ansvaret att äta upp dessa innan nästa jul och det tar sig. Jag trycker numera pepparkakor i bästa Björne-stil. In med dem bara, tugga är överskattat. Fungerar finfint att skölja ner med ett glas vatten.

I lördags växte jag upp en aning. Jag storhandlade själv. När jag tänker på fenomenet så känns det konstigt att jag aldrig har gjort det förut så någon gång har jag säkert låtsas storhandla, men denna gång var det äkta. Jag och Johan storhandlar ibland, men att jag själv orkar ta initiativet är en ny egenskap. Jag knallade in på Ica med en stor kundvagn och bestämd blick. Blippen följde med och vi jobbade bra tillsammans. Många påsar blev det och kronorna rann iväg som om de aldrig hade gjort annat. Jag fick en svårstyrd vagn vilket gjorde att jag fick passa på att träna lite samtidigt. Hepp, två flugor på smällen. Det jobbigaste med att storhandla själv var utan tvekan den sista prövningen - bära upp skiten till tredje våningen. Det kändes som att trappstegen aldrig skulle ta slut, men jag lyckades kravla mig upp även om jag var tvungen att ta en paus och rota fram godispåsen vid ett tillfälle. Nu består kylen, frysen och skafferiet av matnyttiga saker och vi borde inte behöva handla på länge.

3 kommentarer:

Madde sa...

Ni får skaffa hus så du slipper bära kassarna så långt.

pelle sa...

Haha, men skaffa hus, Madde? Är det lösningen på allt? :P

Jag tänkte på det där du skrev om "Björne-sil" och kan inte sluta garva. haha.

Amanda sa...

Hon hälsar tillbaka! :)