Mitt tålamod är ungefär lika långt som något obefintligt för tillfället. Jag kommer på mig själv med att svära över gäster som ska krångla och det stör mig. Jag är helt enkelt inte en fantastisk receptionist denna vecka. Även solen har sina fläckar... Det är gäster som tror att dörren är låst för att de rycker åt fel håll och därmed gör så att jag måste knalla runt disken och bevisa för dem att de är korkade. Det är gäster som anser att jag gott kan vara barnpassare när de ska dricka öl. Det är gäster som återigen ifrågasätter om hotellet verkligen ligger på Storgatan 24. Det är gäster som ska diskutera priser. Och det är gäster som på fullaste allvar tror att a l l a lampor på dennes rum är trasiga. Att man eventuellt behöver använda sin nyckel till elen är ingen som förstår. Skjut mig för jag har humörsvängningar som heter duga.
Dock dock dock så tror jag inte att någon har märkt mitt kassa humör än för jag har blivit en fena på att le. Le och lägga huvudet på sne och verkligen förstå.
Imorse vaknade jag av att en sovande Johan gav mig en riktig kram. Det är så fruktansvärt mysigt att vara sambo. En lycklig sådan. Sambolivet is the shit.
4 kommentarer:
Haha, försöker man inte dra i dörrens båda håll innan man kommer och klagar? ;D haha
Sambolivet is the shit!? Johan behöver alltså bara ge dig en kram när han sover för att du ska le i en vecka. Herregud karln har det bra! Robert får allt ta och jobba lite hårdare än det där!
det är så kul att fejk-le, i love it eller inte! Fake it until you make it!
Man får faktiskt vara arg ibland:)
Skicka en kommentar