Tonårstrots

Att ha två söta kattbebisar är helt fantastiskt mysigt och fint på i stort sett alla vis som finns. Det är svårt att bli arg på riktigt när de bråkar, men de senaste dagarna har varit en kamp mellan mig och Hampus. Någon form av trotsålder har infunnit sig och så överdrivet charmig vet jag inte om den är. Allt började när vi köpte ett nytt duschdraperi. Ett fint sådant som gör sig bra i vårat badrum. Det är finast utan små hål, men dessvärre tycker inte kattfan det. Han tar varje chans han kan få att sätta tänderna i det och göra små avtryck. Små tandmärken som kan tyckas låta gulligt, men som efter ett visst antal bara blir irriterande. Vi har börjat spruta vatten på honom med duschslangen när han biter som värst, men det bekommer honom inte speciellt mycket speciellt länge. Portad från badrummet blir han också, vilket leder till högt jamande utanför dörren. Stackars Stella hamnar i mitten och blir även hon utkastad eftersom hon inte gärna kan vara där inne när dörren är stängd.
För några dagar sedan tyckte Hampus att det minsann var dags för mig att komma upp och leka lite. Klockan var 4.40 och jag skulle upp 5.40 till jobbet. Jag vaknade av att någon släppte en leksaksråtta på huvudet på mig och sedan sniffade mig i örat. Dum som jag var kastade jag iväg råttan, och Hampus uppfattade det naturligt som att vi lekte. Att jag sedan försökte spela död när han kom tillbaka gick fint ända tills han sniffade mig i örat igen. Då var det kört.

Nåja, de är världens bästa och jag skulle aldrig byta bort dem. Hur mycket de än trotsar.

Att vi skickar opera till Ryssland kan väl kanske fungera. Jag är inte nöjd, men riktigt glad att inte EMD vann. Den låten är inte en bra låt. Dock så riskerar vi nog att bli diskade för inte kan det väl bara vara jag som har hört operan förut?