Hej då tjocksmock!

Nu får det vara nog! Jag är så fruktansvärt jäkla skittrött på den låtsasgravida kvinnan som hasar sig runt i vår lägenhet. Hon sitter i soffan och klappar sig på magen som en gång var gravid, men som nu bara är i vägen. Hon mumsar godsaker och tänker varje gång att hon inte borde men nog tusan åker allt onyttigt ner i magen. Hon undviker spegeln i hallen för den visar hela figuren och det är egentligen inte något i den hela figuren som faller kvinnan direkt i smaken. Det är inte okej och nu åker hon ut. Jag har inte tid med hård träning för jag försöker hinna med att vara mamma, kompis och älskling men jag ska minsann göra mitt yttersta för att droppa några kilon. Att promenera med Ella är lätt och om bara vädret tillåter så ska jag gå i en rasande fart varje dag. Det i kombination med en bättre kost borde resultera i något kilo åtminstone. Det får räknas som en början. Under min graviditet gick jag upp 20kg och när jag klev innanför dörren med en Ella i famnen vägde jag 10kg mindre. Jag väger fortfarande 10kg mindre och det här med att stå still är långtråkigt. Jag skyller tjocksmockutseendet på bristen på amning och på den första tiden när jag var totalt omotiverad till det mesta som hade med rörelse att göra. Med solen kom dock motivationen och även om Beach 2010 har hånskrattat och sagt pilutta och försvunnit i horisonten så räknar jag med att det kommer flera somrar längre fram. Nästa gång när helkroppsspegeln ropar på mig ska jag springa dit och spänna musklerna och inte hålla in magen för det kommer inte att behövas. Det är nya tider nu.

Fundering 1 - Efter att ha letat igenom en miljard bilder på datorn i hopp om att hitta åtminstone en som skulle illustrera att jag faktiskt var lite smalare förr så kan jag nu konstatera att det inte finns en enda där jag ser speciellt vettig ut. Bör man bli orolig?

Fundering 2 - Varför är alla bilder i vår dator mer eller mindre suddiga? Är det dags för mig att säga Godnatt eller är de faktiskt så dåliga som de ser ut?