fredag, juli 16, 2010

Wax on, wax off

Det bloggas för dåligt nuförtiden. Dagarna går och man skulle kunna tro att de är så fulla med aktiviteter så att jag inte hinner slå ner rumpan framför datorn. Man skulle kunna tro det. Men nej. Sanningen är snarare så att jag inte haft speciellt mycket ork de senaste dagarna. Min ork tar slut i samma stund som Ella somnar och sedan är det en kamp att förflytta sig mellan rummen. Det är varmt ute och det är varmt inne. Ett svalt sovrum hade varit trevligt, men hur mycket jag än vädrar på nätterna så går inte temperaturen ner mer än till härliga 27 grader. Det är som att vädergudarna har hört mina böner under alla regniga somrar genom tiderna, hånflinat och gett mig all sol och värme på en gång. Jag antar att det är dags att lyfta på hatten och tacka.

Jag har lovat en sak som jag känner att jag borde hålla. Det var längesedan och jag borde gjort det då men nu är väl bättre än aldrig kan tyckas. När jag ville ha barn som mest och Johan bara skrattade åt mig så sa jag i ett svagt ögonblick att om jag blir gravid så lovar jag att beställa tid för vaxning. Ben, bikini, allt. Det låter väl som ett rimligt byte. En bebis mot släta ben. Hepp! Av någon anledning uppskattar inte Johan mina ömsom stickiga ömsom lurviga ben och jag är beredd att hålla med. Sen kom Ella och sen tyckte jag att det här med smärta har jag fått min beskärda del av så det räcker för en bra tid framöver. Sen kom babysimmet och att hålla de lurviga släta året om är påfrestande. Åtminstone om man nuförtiden får vara glad om man hinner ta en dusch modell lite längre än skitkort eftersom man har en bebis som hellre leker med mig än med sig själv. Så jag borde hålla mitt löfte. För sån är jag. Så var, när, hur? Var är de prisvärda? Och snälla? Och gör det ont? I förhållande till något annat? Är det värt pengarna?

För övrigt tog jag och Johan många bra beslut igår. Det ska bli skärpning på den ena fronten och förbättring på den andra. Jag kom även ett steg närmare ett förverkligande av min lilla idé och bara tanken på det gör mig lite lyckligare i själen.

1 kommentar:

Fröken Becca sa...

Ahhh, jag skulle aldrig våga lova nånting sådant. Måste göra grymt ont :D Lycka till Maria!