Hej hotellet

Inne i mitt huvud bloggas det hej vilt. Oj vad det skrivs. Och roligt blir det också. Och informativt. Det hinner knappt publiceras ett inlägg förrän nästa kommer och det trillar in kommentarer som det växer ogräs på sommaren. I mitt huvud fungerar bloggen precis så. I verkliga livet är det lite mer segdraget. Det är någon form av sleep mode inkopplat.

Idag var det dags att göra som så många gånger tidigare, nämligen att styra färden mot hotellet för att arbeta. 6.15 stod jag givakt bakom disken och pusselbitarna föll på plats i en rasande fart. Det är skrämmande hur fort det kan gå att ramla in i den gamla inkörda banan igen. Jag minns min sista arbetsdag förra hösten som om den inträffade igår. Eller åtminstone för en månad sen. Jag minns att jag lyssnade med ett halvt öra på genomgången av den nya menyn och att jag sedan spatserade ut i solen och bort mot bilen. Jag minns att det kändes skönt och läskigt och roligt och spännande och sedan dess har tiden flugit förbi. Jag klarade arbetsdagen idag med betyget godkänt. Inga större katastrofer och det var innerligt roligt att få prata med folk, svara i telefonen och knappa på datorn. Dagens mest häpnadsväckande var att Ella bestämde sig för att ge Johan en sovmorgon och väntade med att slå upp ögonen till klockan slog 8.30. Jag kan inte påminna mig om att det har hänt någon endaste liten gång det senaste halvåret. Hon sover inte så länge. Om jag får sova till 7 så räknar jag det som sovmorgon. 8.30 låter som en dröm. Kul för dem.

Häromdagen besökte vi Öppna förskolan och det var roligt att se hur mycket mer Ella fick ut av besöket nu jämfört med bara för någon månad sedan. Nu kunde hon ju faktiskt leka och roa sig själv och det kommer bli ett antal favoriter i repris under hösten. Dagen fortsatte med lunch tillsammans med Anna och Vilgot och hur mycket Vilgot än försökte få Ella att intressera sig för ett barnprogram som var skrämmande likt Teletubbies så var det stört omöjligt. Om det dock visas Beverly Hills eller något annat högkvalitativt så spanar hon direkt. Hon brås på sin mor. Smart med andra ord.

Igår fick vi besök i ottan av fina Lova och fina Alva. Ella tittade på sin kompis och konstaterade att Alva är en baddare på att gå och både hon och jag är imponerad. Hon är en tuff liten tjej den där Alva. Ella också för den delen, men hon är mer tuff på avstånd. Och när hon bits sitt hårdaste.