onsdag, september 15, 2010

Spela instrument

När jag var liten, närmare bestämt i mellanstadieåldern, så gick jag i skolan precis som alla andra. Jag gick på mina lektioner och jag gick runt runt runt skolan på rasterna och jag plågade mig genom de gymnastiklektioner då det stod trampett på schemat och jag var livrädd för svarven på träslöjden. Precis som alla andra. Eller åtminstone precis som de flesta. Jag utmärkte mig inte nämnvärt och det var jag fullkomligt nöjd med. Något som dock förbluffar såhär i efterhand är mitt val av instrument under dessa år. Eller val, jag hade snarare inget val och att välja inget var det aldrig tal om. I trean så sökte alla barn till musikskolan och alla tjejer sökte tjejiga instrument och alla killar sökte killiga instrument. Jag sökte säkert klarinett, tvärflöjt, oboe och sådant tjusigt, men av någon anledning så fick jag en dag ett brev där det stod Grattis, du får spela trumpet. Okej. Jag och tre killar från klassen skulle få trumpetlektioner tillsammans. Hemska tanke, jag blev blyg bara jag tänkte på en kille och att stå i en intim liten grupp och tuta i någon glansig tratt lockade sådär mycket. Det visade sig dock snabbt att jag var rätt kass på trumpet. Jag fick knappt ljud i den och min musiklärare konstaterade att jag hade för svaga lungor. Inte så oväntat. Han tyckte då att det var en bra idé att introducera ett annat instrument för mig. Han presenterade hornet. Horn. Macho. Nog för att vi pratar om instrumentet horn och inte något horn som kommer från något stackars stympat djur, men ändå. Man blir inte automatiskt populär när man spelar horn och jag var inget undantag. Jag blev inte retad, men jag blev inte direkt cool heller. Hade man varit tuff från början hade man kanske kunnat hjälpt hornets jakt på häftighet, men jag var inte direkt rätt person för det uppdraget. När jag blickar tillbaka så kan jag inte minnas att det var speciellt kul heller. Vi åkte på turnéer och vi marscherade på olika evenemang och jag släpade det där hornet fram och tillbaka och då må ha varit lite trevligt, men sådär skitkul var det nog i ärlighetens namn aldrig. Dock så tutade jag tappert i cirkus fem år men när vi kom till högstadiet så fick det vara nog. Om det inte var häftigt att spela horn på mellanstadiet så var det definitivt inte häftigt att spela horn på högstadiet. Speciellt inte när hornlektionen tog plats nere i källaren där det ekade så högt så att hela skolan kunde lyssna till mitt tutande. Och för de som undrar så kan jag berätta att Nej, spelar man horn får man aldrig spela melodi utan då står man för det taktfasta tutandet i bakgrunden och har man tur kanske man kan gissa sig till vilken låt det är man spelar men oftast så låter det rätt lika allting. Same same. Om Ella kommer hemspringande från skolan en vacker dag och tjoar och tjimmar om att hon vill spela horn så ska vi ta ett snack, hon och jag. Jag ska dela med mig av mina erfarenheter från branschen och sedan ska vi kryssa för användbara instrument såsom gitarr eller kanske piano. Eller så skiter vi allt som har med instrument att göra och hittar på något annat istället.

Inga kommentarer: