PANIK!

Jag börjar få en smula panik. Tiden går alldeles för fort och snart är det dags att börja jobba heltid igen. Det som har verkat rätt okej verkar allt mer ohållbart och jag kan inte riktigt få ihop hur våren ska se ut. Att Johan jobbar natt och jag jobbar hur som helst är inget som ligger högt på min topplista. Vi kommer aldrig att hinna ses. Aldrig. Någonsin. Kommer. Vi. Hinna. Ses. Jag och bästa Ida har fixat mitt schema så att vi åtminstone kan passa in dagistider och sådant och det är ju bra, men ändå inte. Allt pusslade innebär att de dagar Johan är ledig så jobbar jag kväll (14.45-23) och de dagar Johan jobbar (18-06) så jobbar jag förmiddag (6.30-15). Jag saknar honom redan. Jag saknar Ella redan. Hemska hemska tanke. Det krävs en förändring.

I skrivande stund befinner sig min bror och Caroline på förlossningen. Vad som exakt pågår ska jag låta vara osagt för jag har inte fått någon statusuppdatering på en liten stund, men jag är säker på att allt går som det ska. Snart är jag faster. Kanske redan nu? Det är häftigt. Jag ska skämma bort den lille och jag ska bära runt honom och sniffa på honom och eventuellt till och med byta en och annan blöja. Man är ju rutinerad nuförtiden så inget skrämmer längre.

Ella snappar upp nia kunskaper dagligen och hon imponerar mer än någonsin. Hon kan numera peka ut sin navel, sina öron, sina fötter samt hämta hennes leksaksfisk om jag ber om det och även hämta hennes boll. Hon är grym! Med de här kunskaperna i ryggsäcken kommer hon klara sig galant på dagis.

Dagen har bestått av besök på Marieberg tillsammans med Jennie och Melvin och efter det styrde vi färden till Lova och Alva. Det har varit en riktigt trevlig dag med underbara människor och jag är så glad att jag har så fina vänner! Ella spanade på sin kille och vaggade honom i vagnen när han blev trött. Hon gjorde även tappra försök att leka med Alva fastän hon var övertrött och helst skulle velat somna där och då på golvet. Hon är fantastisk min lilla pärla.