Välkommen William!

Stort grattis till Daniel och Caroline som blev föräldrar till lille William i torsdags! Det här är så stort, en liten kille har gjort entré i släkten och jag är så glad! Jag jobbade den dagen och att säga att jag hade lite svårt att fokusera på arbetet är att underdriva. Jag spanade mobilen i smyg så ofta det bara gick och mina arbetskamrater var extra söta som inte blev irriterade över mina frånvarande svar. De nyblivna föräldrarna svängde förbi igår när de fick lämna BB och himmel vad liten och rar han var. Jag kan helt ärligt inte minnas att Ella någonsin har varit så liten. Och för att vara noga så har hon ju inte varit riktigt så liten utanför min mage, men poängen är ändå att hon nog inte ens varit i närheten. När hon trillade ut så kunde hon nog redan sitta, stå och krypa. Det verkar rimligt och troligt och förmodligen ganska nära sanningen. William är mer än välkommen till världen och jag ska gosa och leka och lära honom allt jag kan. Och om det är något han vill lära sig som jag, mot förmodan, inte kan så ska jag se till att lära mig det så att jag kan sprida kunskapen vidare.

Jag förstår inte varför jag inte förstår. När jag igår ställde mig på vågen så visade den alldeles för mycket så jag bestämde mig för att skippa kvällsgodiset. Det gick strålande i ungefär fem minuter och sedan satt jag där och tryckte ferraribilar och kolor som om det gällde liv eller död. När ska den berömda polletten trilla ner. Jag hatar att väga såhär mycket men ändå så kan jag inte hålla mig ifrån onyttigheterna. Är det det här som kallas beroende? Det krävs förändring och eventuellt en och annan hård smäll i huvudet.

Jag och Ida tränade i torsdags och det var svettigt och roligt och gick sådär. Jag ska försöka göra det till en vana att alltid träna efter jobbet. Det må låta ambitiöst, men när man endast arbetar varannan torsdag så är det inte så duktigt som det verkar.

Idag har vi babysimmat och Ella simmar numera själv. Hon har visserligen sällskap av sina nya bästisar luftkuddarna men mamma och pappa guppar på behörigt avstånd. Jag befann mig på extra långt avstånd idag eftersom jag fotograferade och Ella gjorde sitt bästa för att simma fort när jag bad om det. Hon är fantastisk.

Och grattis till mina finaste vänner Jennie och Robert! Det var på tiden, skulle man kunna säga. Lite trist dock att vi i framtiden inte kommer kunna umgås för ni kommer säkert frysa ut oss ringlösa satar. Vår vänskap är ju baserad på grupptryck så jag förväntar mig inget annat. Tack för de här åren, de har varit otroligt bra!