Leka och leka och leka

De senaste dagarna har huvudaktiviteten i det här hushållet varit att leka. Leka, leka, leka, leka. Ibland har vi hunnit med att äta och ibland har vi sovit en sväng men oftast har vi bara lekt. I torsdags tog jag på Ella alldeles för små byxor och åkte till Öppna förskolan. Dålig mamma är vad jag är. Eller åtminstone var då. För korta byxor klingar inte speciellt samstämt med snö och minusgrader men så kan det gå när det går snabbt vid garderoben. Väl framme och inne i värmen så lekte vi som små idioter och det var riktigt trevligt. Medan Ella klädde ut sig och lekte med sina kompisar fick jag prata vuxenspråk med mina vuxna vänner. Ett mycket trevligt besök och hur mycket jag än försökte så kunde jag inte se några onda ögon på grund av Ellas klädval. Schyssta dem! Eftermiddagen bestod av något så ovanligt som lek! Johan åkte till Sthlm för att arbeta så jag och Ella fick roa oss på egen hand. Det som från början kändes som en lång eftermiddag blev rätt okej. Vi läste samma sagor som alltid och lekte med samma lego som vanligt men det var ovanligt kul. På fredagen kom Lova, Alva, Jennie och Melvin och hälsade på och då blev det såklart ännu mera lek. Barnen pussades och ramlade ner från soffan och skrattade och grät och gled ur vagnen om vartannat och mammorna åt lunch och alla åt inte fika. Finaste Lova hade släpat med sig hembakade lussebullar ända från Marieberg men då Alva tyckte att det var dags att åka hem och sova så hann hon själv inte med att fika med oss. Jag och Jennie åt med andakt och tackar ödmjukast! På eftermiddagen lät det som en bra idé att promenera till Coop. Det hade säkert varit nyttigt och duktigt på många vis men när jag envisas med att inte ha på mig mössa så är det överhuvudtaget inte trevligt att vara utomhus när vinden viner och graderna är under en okej nivå. Mitt huvud förfrös innan vi var halvvägs och nu jäklar är det jag som köper mig en mössa. Mössan från förra året har gått och blivit för liten, det är alltså inte bara magen som växt. Snyggt.
Idag har vi spenderat dagen i Kumla tillsammans med mormor, morfar, morbror Daniel, moster Caroline, William samt mina mostrar Eva och Anita. Det var trevligt i massor och det är onekligen trist att det går lång tid mellan gångerna då alla kan träffas. Det är väl så det går till när alla skaffar egna liv på egna håll och med egna vägar och egna vägskäl.

Och nej, magen växer inte på grund av någon begynnande bulle utan snarare för att det möjligtvis kan ha glidit ner en och annan kaka för mycket de senaste veckorna. Men lugn, bara lugn, det är över nu.