tisdag, december 07, 2010

Första riktiga stegen är tagna!

Ella går! Hon må ha varit seg i starten men äntligen har hon också börjat trava runt. Dock så är det fortfarande krypa som ligger högst på listan över transportsätt, men jag hoppas på att hon snart ska inse hur stort och hur kul det är att använda fötterna på ett korrekt sätt. Vi tränar och tränar ända tills hon ger mig onda ögat av uttråkning.

Johan åkte iväg på nya jobbrelaterade äventyr igår morse och jag och Ella står ensamma kvar och kliar oss i huvudena och funderar på var pappan tog vägen. Det här med att han arbetar så mycket borta just nu börjar kännas långtråkigt. Dock så går det rätt bra för oss två damer här hemma. Igår styrde vi kosan mot skoaffären och kom hem ett antal hundralappar fattigare men med ett par fina och framför allt varma skor och minsta fröken. På vägen hem gjorde vi ett halvhjärtat försök att hitta en ny mössa åt samma person, men icke. Det var visst fler som hade haft den tanken och de var snabbare än mig så jag och Ella åkte hem med varsin lång näsa och hoppas på bättre tur en annan gång.

I lördags besökte vi då Lova, Niklas och Alva på kvällen. Det var som vanligt hur mysigt som helst, vi gillar dem massor! När vi väl kom igång med husbakandet så tog det en aning längre tid än beräknat men att den goda maten serverades sent gjorde mig inget alls för jag hade fullt upp med vårat hus. Och att röra i sockret. Johan gick in för byggandet som han aldrig gått in för något tidigare och resultatet blev över förväntan för att vara första gången. Denna nya tradition är nu inpräntad och för varje år ska husen bli finare och finare. Så är tanken åtminstone. Ett litet bildbevis kan möjligtvis vara på väg.

I söndags for jag och Ella, Gabbi och Ida hem till Sofia och Bastian för glöggmys på eftermiddagen. Det blev en trevlig stund och för var dag som går så kommer verkligen hotellet allt närmre. Det ligger och lurar i bakhuvudet och nu är det snart inte ens en månad kvar till första dagen på förskolan. Jag dör. Hemska tanke, vad tiden har gått fort. Såhär fort skulle den aldrig ha gått om det hade varit ett vanligt år! Aldrig någonsin hade det rusat förbi bara sådär. Det är inte riktigt okej för jag har blivit förälskad i lugna morgnar tillsammans med den bästa tjejen!

2 kommentarer:

Caroline sa...

Hon är så duktig sötaste Ella! William hejar på sin bästa kusin här från soffan! :)

Lina sa...

Åh, va mysigt att hon börjat gå! Viggo har precis fattat att man ska ta den ena foten framför den andra, men han behöver ju såklart massor av hjälp! :)