Dagis, Karlstad och Bodaborg

Det var väl värst vad tiden går fort när man går på dagis. Ellas andra dag blev bättre än den första, om än inte klockren. Hon är en smula skeptisk och det är helt okej. Man ska vara misstänksam i början, det bådar gott för framtiden. Fula gubbar och otäckheter ska man ge onda ögat. Dock så hoppas jag att vi fortsätter våra små myrsteg framåt så att morgondagen blir ännu bättre. Hon är ju så rar och snäll och glad och det vill jag att fröknarna ska få se. Nu framstår hon mest som osäker och det är inte riktigt den Ella jag känner. Och min variant är den bästa.

Igår lämnade vi av Ella hos farmor och sedan åkte jag och Johan vidare mot Karlstad. Shopping och umgänge stod på schemat och det blev en mycket bra dag. Vi gick runt i affärer och övertygade oss själva om att vi nog behövde handla massor. Inte för att pengarna trängs på kontot, men Ella ville ha nya kläder till dagis och pappa behövde en ny skjorta och mamma behövde en ny tröja. Och sedan behövde vi faktiskt en potatisskalare och en karaff och en ny kudde till Ella och lite annat smått och gott. Ella spenderade dagen med att gå på hennes första julgransplundring och det var enligt uppgifter en riktig succé. Vi gör om det nästa år.

Idag har de vuxna fått känna sig som barn igen då vi har lekt på Bodaborg. Det blev en oväntat hård kamp som jag, Johanna och Ida gick och vann. Vi klättrade, ålade, kliade oss i huvudena och skaffade oss blåmärken på väl valda ställen och dagen var så bra. Så väldigt bra och så väldigt rolig. Det andra laget bestod av Johan, Lova och Niklas och de var motståndare av hög klass. Tack mina fina vänner för dagen! Den ska jag leva på ett tag har jag tänkt.