Skitliv

Vad bra det gick att börja jobba igen. Jisses och himmel. Jag började måndagen med att vabba. Ella roade sig med att bli genomförkyld på söndagen och hon tyckte att jag borde stanna hemma med henne på måndagen så jag löd snällt. Man ska inte bråka med en sjukling. Hela dagen kändes som att jag skolkade från jobbet. För jag var ju inte sjuk. Och är man inte sjuk så måste man gå till jobbet. Nu har man helt plötsligt en helt ny anledning till att stanna hemma. Märkligt. På tisdagen jobbade jag, ordentligt. Det var riktigt roligt och jag fick inte ens lite ont i fötterna. Det var kul ända tills jag kom hem och insikten slog mig att det här är livet nu. Jag som har vant mig vid att jobba varannan torsdag har stora problem med tanken att jobba i princip varje dag. När ska jag hinna leka då? När ska jag hinna umgås med vänner? När ska jag hinna ta det lugnt framför tvn med den finaste av de finaste i famnen? Återigen märkligt och inte roligt. En smula deprimerad insåg jag även att snoret började komma. Tillsammans med snoret kom det halsonda och det huvudonda. Dumma de som kom i grupp. Ella som borde ha varit trött vid 19.00 tyckte att det var en dålig idé att sova så hon var vaken. Vaken och ledsen om vartannat och det i kombination med en krasslig moder utan energi gjorde kvällen till en kväll från helvetet. Ungefär. Jag fick till och med hojta på Johan som var ute och roade sig med sina arbetskamrater för att jag inte pallade mer. Och det, mina vänner, händer inte ofta! Att jag drar hem honom för att jag inte orkar alltså. Han kom, han såg och han möjligtvis segrade en smula när han fick Ella att sova. Typ klockan 02.00 efter tårar i miljarder. Allt gick åt skogen. Hon sov en liten stund, vaknade och grät tills jag fick henne att somna om igen. Så höll vi på fram till att klockan ringde 5.30 och det var dags för mig att gå upp för att göra mig hotellklar. Snorig och jävlig och säkert lite febrig masade jag mig upp bara för att se hur telefonen blinkade och att någon ringde. TUSEN TACK Gabbi för att du såg mitt desperata sms och var omänskligt snäll och ställde upp och jobba istället för mig med så kort varsel. Jag är evigt tacksam! Dagen har sedan bestått av nässpray, lek med Ella och en och annan huvudvärkstablett. Vilken bra start det blev på jobbet. Verkligen bra start!