Skitspya!

När Ella mår dåligt så mår hennes ömma moder dåligt. Och jag tror att när vi mår dåligt så mår även fader vår inte kanonbra heller. Igår var statusen på hushållet riktigt jäkla skitdålig. Ella fick feber natten till måndag och det var trist men kändes okej eftersom hon ändå var pigg och i princip sitt vanliga glada jag. Måndagen förflöt på fint och jag fick hopp om en kort sjukdom denna gång. Jag börjar ju bli van vid att vabba minst en gång i veckan, men ju kortare vab desto bättre. Drömmen höll i sig en stund. Ända tills igår kväll närmare bestämt då hon kräktes så att hela sängen, hela hon och halva jag vadade i en härlig spya. Det var, tro det eller ej, inte så äckligt som det nu må låta då det enda jag kunde fokusera på var min stackars lilla tjej och att hon skulle känna sig orädd och må bättre. Vi duschade och la oss i sängen igen bara för att minuter senare få studsa upp då ännu en spya gjorde entré. Efter det blev det hej och godnatt och Johan och Ella fick spendera resten av natten i hennes säng medan jag fick sova ensam. Eftersom jag skulle upp och jobba imorse så var det välbehövligt att få sova. Resten av lilla familjen sov de också och pappa Johan hälsar att dagen har gått bra. Den gick bra ändå tills jag kom hem och Johan åkte på möte i Långbortistan (Karlskoga) för då gick den käpprätt åt helvete. Ella blev så dålig så det var nästan obehagligt. Några stunder var jag nära att åka till akuten i ren panik för att hon bara grät och var otröstlig. Lite panodil och en välling senare så gick det värsta över och det bästa kom fram när den friska Ella glimtade till. Nu sover hon och jag sitter i soffan och håller tummarna och tårna för att den här sjukan nu är förbi. Jag hatar baciller och virus och kräk och snor och feber och jag hatar allt som har med sjukdomar att göra.

Igår kväll, innan spyan knackade på dörren, så spenderade jag några timmar i Kumla på ett Me & I party. Det var dyra kläder men jag gläntade på plånboken och köpte en klänning till den finaste. Att sedan få umgås med Jennie, om än bara för en stund, gjorde underverk för själen. Fina, fina hon!