måndag, februari 07, 2011

Ta livet av en blogg

Se där. Vad snabbt det gick att halvt ta livet av en blogg. Helt plötsligt har en vecka gått och här står jag som ett fån och funderar på om det verkligen kan vara så eller om jag drömmer. Hur är det möjligt att tiden varvar mig om och om igen medan jag flåsar och knappt orkar ta mig i mål? Jag skyller på dagis. Och jobb. Jobb och dagis fyller numera mina dagar och jag hinner knappt andas mellan aktiviteterna. Det är hämtning och lämning och även om det här livet har sin charm så är det svårt att hinna med allt man vill. Ella trivs för övrigt fint på dagis. Hon leker med sina dagiskompisar och fröknarna är fortfarande sådär rara som de var på inskolningen när alla oroliga föräldrar granskade med skeptiska ögon. Varje dag när jag är på jobbet så lär jag mig lite mer om saknad och längtan. Det går inte att beskriva med ord hur mycket jag längtar efter Ella när vi inte är tillsammans. Vissa stunder värker hjärtat och när det väl är dags att åka och hämta henne så går det fort genom stan. Jag svär över kärringar som inte hittar gaspedalen och jag kör fort fort för att slippa rödljusen. Jag blir lite mer som Johan är mest helt enkelt.

Häromdagen fick vi besök av Jennie och Melvin och det satt fint. Melvin och Ella lekte och rispuffekaoset i köket var dagens roligaste om de fick välja. Och de fick de. Det får de alltid. I söndags besökte vi Lova och Alva en sväng och jag blev glad när Ella visade sitt rätta jag. Våra tjejer som fann varandra i babysimsbassängen har helt plötsligt blivit stora.

Ella vaknar varje natt och kommer över till min säng för att sova lite godare där. Även fast jag tycker att det är lite jobbigt och även fast jag tycker att hon nog borde sova hela natten i sin egen säng så kan jag inte förneka att jag faktiskt innerst inne tycker att det är förbannat mysigt. Kanske inte när hon puttar ur mig ur sängen och framför allt inte när hon sparkar sitt hårdaste men ingenting i denna värld går upp emot när hon kurar ihop sig tätt intill mig och kramar om mig och somnar gott och tryggt för att hon ligger i sin mammas famn. Då är det oslagbart att vara Ellas mamma.

1 kommentar:

Johanna sa...

Härlig bild på softar-Ella :)