Att vara mamma är något helt fantastiskt och helt otroligt. Det finns överhuvudtaget inte någon känsla som kommer i närheten av det jag känner när hon springer mot mig och ger mig världens största kram och världens blötaste puss. Ingenting är lika underbart. Ingenting är lika självklart.
Igår jobbade jag eftermiddag på hotellet och det är ungefär så roligt som det låter. Dock så blev arbetspasset en smula lättare när min praktikant fällde kommentaren att jag såg ut att vara 24 år gammal. 24 år! Inte ens 25. Inte i närheten av 30. Nu är ju min åldersnoja inte ens i närheten av vad den var för några år sedan men det kändes ändå skönt att man inte uppfattas som lastgammal. Hon kan även ha fjäskat eftersom det var första gången vi träffades, men jag är blåögd och tror att alla människor talar sanning alltid och jämt. Att jag sedan inte direkt känner mig lika ung och fräsch som en 24-åring förmodligen gör är en annan femma. Det är inte skitlätt att känna sig härlig när Maria i spegeln ser så ledsen ut. Varför jag då i skrivande stund sitter och mumsar godis är en detalj jag ska lägga på minnet och plocka fram när onyttigheterna på ICA lockar för mycket. Damn you mörka jävliga choklad.
Jag funderar på framtiden i tid och otid och speciellt nuförtiden. Om framtiden blir som framtiden ser ut just nu så kommer jag att vara missnöjd med det ena och det andra. Därför krävs mycket tankeverksamhet och den som lever får se vad livet hittar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar