Åska

Vi lever. Även fast, om jag hade haft bättre fantasi, hade kunnat stryka med häromkvällen när åskan kom på snabbvisit. Jäsiken vad det small och blixtrade. Då kändes det sådär att ligga i en husvagn med miljarders träd omkring. Speciellt när strömmen försvann och hela Böda blev kolsvart. Men det var ju aldrig någon direkt fara så camapingsemestern lunkar vidare. Igår gjorde vi Borgholm och det visade sig vara en mysig, liten stad. Barnen var rara och några fynd tog vi med oss hem. Kvällen spenderades på minidiscot och Ella och Alva tog några svängom till musiken. Det är fantastiska barn vi har och även fast de inte kan låta bli att slåss titt som tätt så märks det att de gillar varandra. Det första Ella pratar om när hon vaknar är Alva. Att hon sedan drar Alva i håret när de väl träffas får räknas som en bisak. Jag tror det går över. Det är nog en fas, som allt annat här i livet.