En riktig bebis

Det var inga gaser! Det var på riktigt en bebis. En jättefin liten kille som visserligen orsakade en del smärta i torsdags men som är värd varenda sekund. Allt drog igång vid 01.30 natten till Skärtorsdagen. Första värkarna kom och de var starka på en gång så att somna om var bara en önskedröm. Jag spenderade natten med att klocka värkar och började inse att det närmade sig bebis med stormsteg. Vid 06.00 åkte vi till USÖ efter att mormor kommit och agerat barnvakt till världens bästa Ella som förstod att det var något som var galet. Hon som aldrig någonsin har klivit upp ur sängen själv kom upp och letade efter mig när jag var i badrummet och hon var riktigt ledsen och ville helst sitta klistrad hos mig. Väl inne på förlossning blev det snabbt outhärdligt, mycket snabbare än förra gång jag besökte samma ställe. Det blev på tok för mycket för fröken så jag bad om ryggbedövning. Denna hjälpte ofantligt mycket under en stund och gjorde så att jag kunde få vila upp mig lite. Sedan gick det snabbt. Helt plötsligt gick det inte att stå emot längre och 40 minuter senare trillade han ut. Vår älskade prins. Han vägde 4025g och var 51 cm lång. Det vill säga, nästan en exakt kopia av hans syster.

Denna förlossningsupplevelse var verkligen helt annorlunda. Jag minns Ellas förlossning med en rysning medan jag faktiskt kan prata om den här utan att må dåligt. Det gjorde bra jäkla ont men gick snabbt och framför allt så var jag pigg efteråt. Vi behövde bara stanna på USÖ i 6 timmar och fick sedan bege oss hemåt. Väl hemma har jag aldrig sett en stoltare liten tjej. Hon förstod på en gång att det var hennes lillebror, att mammas mage var tom, att lillebror hade kommit ut. Hon älskade honom från första stund och överöste honom med pussar och klappar. Galet fantastiskt att se.

Min fina familj är nu komplett och klar. Vi blir inte fler, inte som det är tänkt nu iallafall. Nu är det vi fyra som för alltid ska stå vid varandras sidor. Varmt välkommen älskade Lukas!