Stackars mig.

Jag hade nästan förträngt hur jobbigt det är när små barn är förkylda. Små barn och karlar har det inte lätt när snoret anfaller. Tydligen. Lukas sover som en kratta vilket leder till att min skönhetssömn blir lidande. Och är det något jag behöver i dessa dagar så är det min skönhetssömn! Dock så borde ju ljuset i tunneln komma snart för inte kan väl snoret orka hänga i hur länge som helst.

I helgen ska det byggas garage. Oj vad det ska snickras och fixas och hade jag bara fått sova ordentligt så hade jag gärna ställt upp och hamrat hela dagen. Hamrat och skruvat och burit hade jag så gärna gjort för jag gillar verkligen att arbeta ute när det är skitkallt. Helst skulle jag vara ute jämt när det är höst och vinden viner och näsan domnar bort och regnet piskar i ansiktet. Sådant gillar jag. Men nu lider jag ju av sömnbrist och de två barnen behöver passas så jag håller mig väl inne. Inomhus där det är varmt och där man kan slå ner rumpan i sköna, mjuka soffor och där man kan känna sin näsa om man så skulle önska. Stackars mig.

Två, små söta risgryn sticker det upp i lillhjärtats mun. Sjukt gulligt och sjukt ont gör det när han testar tänderna.

Om någon känner för att skaffa sig muskler i helgen så står det som sagt garagebygge på agendan i det här hushållet. Johan har inte fått något ryggskott än, men det kan komma när han ser garageleveransen kommer åkande på gatan. Det berömda skottet brukar slå till när det närmar sig. Och jag kanske inte uttryckte mig så lockande tidigare i inlägget, men sanningen är att vädret ska bli rätt bra. Men allt under sommarvärme är för kallt för mig.