Hjärtat går i kras

Det är märkligt. Vissa dagar så kan jag vara så frustrerad och irriterad på Ella så att jag nästan går i bitar. Det känns som att allt jag gör är att skrika och skälla och förmana och säga nej och vara en tråkig mamma. En sådan där mamma som man inte vill vara, som man jobbar hårt för att inte bli. Ibland är jag sådan, och ofta så är det Ella själv som driver mig dit. Inte alltid, men ofta. Ibland är jag sur av mig själv, vilket är en helt annan historia. Ella är duktig på att testa mitt tålamod, på att gnälla och ligga på golvet, på att skrika och säga emot och på att vara en typisk 3-årig tjej. Det finns dagar då det känns som att vad jag än gör så är det lönlöst. Igår kom farfar och hämtade henne för att hon skulle få jullovsmysa med honom och Anneli i Degerfors. Hon älskar att vara där och leka med dem och de älskar att ha henne. Skönt, tänkte den trötta mamman. Skönt att få vila upp sig lite. Men icke. Hon saknas så oerhört mycket. Så fort hon åkte iväg i bilen så försvann en bit av mitt hjärta. Jag vet att hon har det jättebra och roligt och att hon kommer hem i eftermiddag men jag kan inte låta bli att längta ihjäl mig. Och det är nog nyttigt.

För övrigt så ska jag bli faster igen. Jag ser fram emot att få träffa Williams syskon i sommar och jag ska göra allt jag kan för att bli en grym faster som barnen älskar.

Nyår gick strålande och var hur mysigt som helst. Vi firade hos Lova och Niklas och vi var totalt 8 vuxna och 8 barn varav den äldsta var 4 år och den yngsta var Lukas. Full rulle med andra ord, men alla skötte sig exemplariskt. Det är häftigt att se hur Ella blivit stor och faktiskt leker med de andra barnen. Det är också häftigt att se hur nöjd min lille Lukas är med tillvaron, hur han finner sig i det mesta. Han kan säga ifrån och gör det högljutt om jag plockar bort olämpliga saker som han tycker om att leka med men han är samtidigt världens gosigaste som älskar att kramas och pussas.

Igår blev det ett besök på Öppna Förskolan och Ella lekte med sin Hanna och hade jättekul. Återigen, det är stort att barnen blivit så stora.