Stackars små barn!

Ibland så tänker jag på de stackars barnen i Norge. De som fick dras med mig i ett år. Nu gick det väl egentligen ingen större nöd på dem, för jag var snäll och jag gjorde mitt bästa men jag var ung. Ung och oerfaren minst sagt. 19 år och sugen på att testa mina vingar, barnen kom liksom på köpet. Året i Oslo var otroligt roligt och om det var något jag lärde mig så var det att ta hand om mig själv och att överleva problem. Och att stryka och göra vit saus till fiskeboller. Jag är inte helt säker på att jag skulle kunna lämna mina barn till någon som var som mig. Inte att jag var dum eller puckad på något sätt, jag gjorde som sagt var mitt bästa, men om barnen i Norge hade fått en Maria version 2013 så hade de nog haft det roligare. Den jag är idag, efter många års erfarenhet med mig själv, är ju en klart mycket starkare person som vågar ta initiativ och som klarar mer. Jag hoppas att det har gått bra för dem i livet och att de minns mig. Väl valda delar kan de i och för sig gärna glömma, som min bristfälliga matlagning och mina godismutor för att få minstingen att vilja gå till Ur & Skurförskolan när det regnade och var kallt. Det var en pärs, men det gick.
Jag älskade att vara där och jag älskar att jag har varit där, men ibland kan jag önska att jag hade gjort mer. För barnen och för familjen. Fast å andra sidan så gjorde jag precis det jag kunde för tillfället så det får man väl vara nöjd med. Även om det innebar att jag råkade färga en av Pappa Advokats dyra skjortor. Det var mindre bra.

I lördags åkte familjen och Daniel och William till Childrens i Hallsberg för att leka leka leka. Jag har varit där tidigare med Upplevelsearrangörsutbildningen men det var ju utan barn, så då uteblev det riktiga lekandet. Barnen hade jätteroligt så det blir garanterat återbesök dit. Jag såg Tant Bruns kläder och mindes genast när jag, Anna och Amanda anordnade Barnens Dag i Kumla. Det var tider det. Vi var duktiga minsann.

I fredags blev det sushi- och vinmys med bästa Anna. Det blev en supermysig kväll men välbehövligt prat. Det är skönt att få komma iväg och bara vara Maria då och då. Att få sitta uppkrupen  i en soffa med ett vinglas i ena handen och choklad i andra gör gott för den trötta mammasjälen. Jag insåg det häromdagen, att det faktiskt är i stort sett tre år sedan som man helt kunde koppla av. Att ha barn är det bästa som finns, men det innebär samtidigt att man någonstans i bakhuvudet alltid har koll. Man tänker alltid på vad som komma skall, väskor ska packas, mat ska fixas, barn ska sövas och kläs och blöjor ska bytas. Det är inte konstigt man är sliten.



Och Jennie är hemma! Världens bästa Jennie, som jag saknat henne. Åk aldrig bort utan mig sådär länge!