Student på riktigt!

Det var väldigt vad svårt det var att hitta fram till bloggen nuförtiden. Jag skyller allt på mitt nya liv som student. Såhär i början har det blivit mycket fokus på det, precis som sig bör. För en vecka sedan så styrde jag bilen mot Falun. Alldeles själv, bara en sådan sak var konstig. Färden gick bra ända tills jag svängde in i Falun, då gick det lite sämre helt plötsligt för att oljelampan bestämde sig för att börja lysa. Med ens så insåg jag hur sällan jag åker bil ensam och att jag faktiskt var tvungen att lösa problemet själv. Hej Google maps. Jäsiken vilken tur att dagens telefoner är avancerade. Jag hittade en bensinmack, jag hittade olja och jag hittade till mitt hotell. Och sedan hittade jag motorn och kunde fylla på oljan och sedan blev bilen och jag glada igen. Det var mycket märkligt att få gå upp och lägga sig ensam på ett hotellrum, att få lägga mig när jag själv ville och att få äta godis i fred. På måndagen började skolan, ensam var jag till att börja med men sedan fann jag två rara tjejer som jag blev tjenis med. Det är alltid skönt att vara flera när man är med ett gäng nykomlingar. Vi hade föreläsningar, informationsträffar, fick våra gruppindelningar och lärde oss mer om hur man studerar på distans. Det var ganska exakt som att studera på hemmaplan förutom att man på seminariumen ser varandra på en datorskärm istället för öga mot öga i ett unket grupprum. Jag gillar det. Måndagskvällen spenderade jag sittande i min sköna hotellsäng med datorn i knän och skolpapprena utspridda runt omkring mig. Är man student så är man. Godispåsen stod redo brevid och sushin gled ner fint. När tisdagens skola var över körde jag hemåt och klappade mig själv på huvudet flera gånger för att jag överlevt, för att jag körde bil så förbenat bra och för att jag klarat mig utan familjen så länge.

Och vet ni vad det bästa av allt med hela resan var? Att min nervositet var som bortblåst. Min gamla, hederliga nervositet som man alltid kan lita på att den dyker upp vid väl valda tillfällen, den kom aldrig. Den hittade inte till Falun. Jag tror minsann att man har växt upp såhär på äldre dagar. Om man har spenderat sena kvällar på akuten med sina barn och oroat sig för skråmor och diverse åkommor så är att börja på en ny skola en piss i havet. Roligt, spännande men fortfarande en piss. Absolut inget att vara nervös för.

Alla barnen har varit sjuka så det har varit en tuff tid i hushållet. Sjuka barn betyder ingen sömn för den redan trötta mamman, men vad gör man. Bryter ihop och kommer igen och påminner sig själv om att dessa ungar också en vacker dag blir tonåringar som man får jaga upp ur sängen vid lunchtid.

Igår åkte vi och ett gäng glada familjer till Hagaskolans gymnastiksal för att gympa lite. Jag var sjukt nöjd med den idéen och mäkta stolt över att jag ordnat så bra. Ändå tills vi kom fram och jag insåg att alla redskap var inlåsta. Det var en liten miss i protokollet men vi hade jättekul ändå med alla rep, ringar, bänkar och bommar. Vi gör om det snart igen och om någon känner att det rycker i gympatarmen så är det bara att hojta till. Billigt var det och barnen älskade det.
Och jag som alltid sitter och får ångest av alla perfekta mammor som på Facebook lägger ut "att de åkt pulka i flera timmar, gjort upp eld, grillat egenrullade korvar och lärt ungarna alfabetet" samtidigt som de bakat cupcakes, skurat golv och planterat om alla husets växter. Sådant ger mig ångest när jag har slöa dagar. Igår sa dock Lova till mig att jag gav henne lite ångest. Bara för att jag fixade med gympan och sådär. Tack älskade vän, helt plötsligt fick jag perspektiv på min obefogade ångest. Alla gör vi så gott vi kan just i detta då och man kan inte alltid vara på topp.

Fullt ös!

Det mysigaste var att ingen var blyg, alla lekte med alla och det spelade ingen roll vems mamma eller pappa som hjälpte till när man behövde assistans. Skön stämning!

Jag var ju bara tvungen att testa

Fikapaus

Kompisarna Ella och Alva

Och vet ni. Det går framåt med huset. På riktigt. Vi smög dit igår och såg att alla innerväggar nu är på plats. Häftig känsla och snart flyttar vi in. Om tre månader så är vi Kumlabor igen.