Tandläkarbesök med snubbelmaja

Ibland blir jag nästan imponerad av mig själv. Bara ibland och bara nästan visserligen men det går faktiskt ganska bra nu. Betyget på förra kursen trillade in i veckan och visade sig vara ett VG. Tack för den, det går minsann att plugga fastän man har en Lukas hemma. Det går alldeles utmärkt bra. Att den här kursen sedan är galet mycket tuffare är en annan sak, jag hoppas på G åtminstone.

Lukas har lärt sig att klättra upp i soffan och i Ellas säng. Alldeles själv svänger han över ena benet över kanten och drar sig upp. Så långt är allt okej och gulligt. Det är exra sött när han tittar på mig och ler sitt allra största stolta leende. Men sedan börjar problematiken. När ungen ska ta sig ner. Lukas saknar helt någon form av begrepp. Han kastar sig rakt ut och har inte en tanke på att soffan kanske tar slut och det kanske står en galet hårt bord precis bredvid. Nej, han kastar sig och flyger och hoppar och studsar och detta fenomen gör det en aning svårare för mamman att studera. Förut kunde ju lilleman trava runt och roa sig själv, men nu krävs det minst en vakt för att hålla honom i schack. Det kanske är tur att vi flyttar på tisdag, kanske soffan är högre i lillstugan.

Vi var och hälsde på vårt framtida boende häromdagen. Litet är det och trångt är det också, men jag tror helt ärligt att det kommer bli bra. Det är ju som sagt bara för en kortare period och vi har sjöutsikt tametusan. En stor grön gräsmatta breder ut sig direkt utanför stugdörren och det finns lekplatser lite här och där i närheten. Det blir ett litet äventyr för familjen.

Packningen går bra. Jag packar och packar och lovar mig själv att rensa ur grejer när jag packar upp. Jag har ju liksom hela sommaren på mig. Nog för att det här "rensalöftet" är något som dyker upp inför varje flytt och aldrig försvinner, men ändå. I sommar är jag utan jobb och utan CSN så jag ska nog kunna fördriva tiden med att rensa lite. Det och hålla koll på barnen borde täcka mina dagar ganska bra.

Stackars!

I torsdags ringde de från dagis en timme efter att jag hade lämnat Ella. Hon hade klättrat upp på en spegelmojäng och ramlat rakt ner på näsan och munnen. Det var med andra ord bara att packa ihop skolböckerna och hämta hem damen. Stackarn var helt chockad och hade en stor fläskläpp och skrapsår på näsan. Det blev en tripp till tandläkaren för att kontrollera att inte tänderna hade skadats. Det gick fint tillslut, när Ella väl öppnade munnen. Tänderna satt där de skulle, men de var en smula lösa så nu står det mjuk kost på Ellas matsedel den kommande veckan.