Husbygget kapitel 181726

Sa jag att det var inflyttningsdags nästa fredag? Klart att det inte är. Varför skulle något gå enligt planerna när det lika gärna kan gå åt skogen. Det är ju fortfarande tur att vi är av med byggfirman som jag skulle vilja smutskasta rätt ner i avgrunden men som har gått i konkurs och skiter i mina bitska kommentarer, men den nya byggfirman har ju behövt lite tid på sig att komma in i bygget. Detta är lett till ännu en veckas försening. Så hej sommar, 7/6 blir vi Kumlabor. Fast nu när jag har skrivit det såhär offentligt så dröjer det väl inte länge förrän telefonen ringer med ännu mer försening som avsändare. Förmodligen. Att bygga hus är kul och spännande, men onödigt bökigt såhär på slutet. Det är nästan, men bara nästan, så att jag är trött på huset innan jag ens har flyttat dit.
Nu räknar jag med en saftig kompensation. De betalar ju boende, magasinering och flytt men det är ju inte mer än rätt. Nu krävs det mer pengar för att den här mamman ska bli glad. Pengar í överflöd vill jag ha. Annars så kommer det bli ett och annat hårt ord som yttras på diverse nätsidor och det är aldrig bra med dåligt rykte. Vi har som sagt varit väldigt nöjda med LB-hus hittills, förutom den lilla (!) missen de gjorde med byggfirman...! Nu är det dags att de ror det här svårstyrda skeppet i hamn för snart orkar familjen inte sitta i knät på varandra längre.

Tack tack tack fina vänner och familj för att ni stöttar och pushar så bra. Ni är guld värda, på riktigt. Det är egentligen ett lyxigt problem att ha, i slutänden så får jag ju flytta in i mitt nybyggda fina hus, men det tar ändå på krafterna. Det finns många som har det värre, men ibland är det svårt att sätta saker i perspektiv. Ibland tycker jag lite extra synd om mig själv.