Slut på en era

Att det skrivs dåligt på den här sidan är ju ganska uppenbart. Anledningen stavas skola och campingliv. Att logga in på nätet är en process i sig och när jag väl lyckas vågar jag inte göra annat än att plugga för man vet aldrig när chansen dyker upp igen. Skolan närmar sig sitt slut, en sketen slutrapport kvar att lämna in. Tur är det att det snart är sommarlov, både för min och för skolans skull. Häromdagen hade jag glömt att vi ändrat tid och dag på ett seminarium vilket resulterade i en jävla panik. Studiekamraterna påminde mig via sms och den ångesten jag hade under hela tiden som datorn startade upp var inte att leka med. Stackars Lukas undrade storögt vad som hade flugit i den stackars mamman. Hon som alltid är så lugn annars. Typ. Det är tur att man är en jäkel på att improvisera för jag hade inte direkt hunnit förbereda mig för examination som seminariet innebar. Inte direkt och inte överhuvudtaget. Lukas placerade jag i barnstolen och hällde upp ett par högar strössel framför den förvånade killen. Strössel? Det var nytt och roligt att plocka med och att jag sedan fick dammsuga som en tok gör inget för alla sätt att hålla sonen lugn är bra sätt.

Idag tog en era slut. Hejdå Ekängens förskola. Tack för de här åren. Och ja, jag grät. Jag grät när jag skickade in Dagens ros, jag grät när jag slog in paketen igår kväll och jag fällde ett gäng tårar när jag kramade de fina fröknarna adjöken adjö. Underbara, fantastiska människor är de och jag saknar dem redan. Varför kan jag inte få ha med mig dem resten av livet? Jag vill det. Jag behöver det. Jag kommer vara tvungen att åka förbi förskolan flera gånger i veckan bara för att få prata med dem och få skratta tillsammans med dem. Det gör ont i hjärtat att det är över.

Än så länge är det 12/6 som gäller för inflytt, kors i taket. De har förmodligen inte läst föregående inlägg än. Det kommer nog en liten försening snart. Konstigt vore väl annars.