Brottas med sig själv

Det är inte alltid så lätt att vara Mamma Maria. Det finns visserligen rätt många som har det värre men ändock. Jag må ha ett fint hus, underbara barn och en fantastisk sambo, men ibland så brottas jag med den starkaste av viljor. En riktig best som kan komma på de mest befängda idéer när det passar som sämst och som kan förvilla och förvrida tankar som var bra ett tag men som sedan blev sämre. Min egen hjärna kan driva mig till vansinne. Jag är inte värre än någon annan, det inbillar jag mig inte, men jag har en ovana att analysera och överanalysera saker och händelser. Jag kan vrida och vända på ord och meningar och handlingar tills de faller sönder av handsvett och funderingar. Jag borde sluta med det, för oftast slutar alla tankar med att jag ruttnar en smula. På mig själv eller på de som råkar stå närmast. Jag kan spendera en hel dag tillsammans med barnen, kanske i affären och hos någon vän och ändå känna mig som en mamma som inte hittar på saker när jag går och lägger mig. Borde jag kanske åkt till skogen istället och lärt dem om kottar och djur? Förmodligen borde jag gjort det, det hade varit bättre. För det finns mammor på Facebook som hittar på roliga OCH lärorika saker med sina barn varje dag och det borde jag också kunna ge mina barn istället för att vara så tråkig och inrutad.
Det är svårt att bli nöjd och när man inte är nöjd så är det svårt att vara innerligt glad och tillfreds. Åtminstone så är det så min personlighet reagerar. Jag måste lära mig att släppa diverse krav och förutfattade bilder som jag har om mitt liv. Jag vill att barnen ska vakna varje morgon och mötas av en överlycklig mamma som har ett städat hem, nybakat bröd i ugnen samt som har tid att sjunga en stund med dem innan dagens äventyr väntar. Sådan kanske jag är ibland, någon gång då och då, men verkligen inte varje morgon. Och det måste vara okej. Det är okej. Från och med nu så är det okej!

Och igår köpte vi en ny kamera så nu har bristenpåfoton-ångesten lagt sig en smula. Små steg.