Livet i Skogsgläntan: Inskolning och bildkavalkad

Nej men sådärja - ännu en vecka att lägga till historien. Vi har mest pysslat med dagis på olika vis. Borde hon inte ha lärt sig att det heter förskola, hon som ska bli lärare och allt - tänker ni och jo, det är möjligt. Jag vet att det heter förskola, men jag gillar dagis. Dagis är gulligare, låter mysigare och barnen känns inte lika gamla. Skola hit och skola dit kommer vi ändå att tjata sönder i åratal framöver. På Ella och Lukas nya dagis så sker inskolningen under tre hela dagar och sedan är det tack och hej mamma och pappa. 9-15 tre dagar. Och sedan inget mer. Jag förstår tanken men är ändå kluven. Det har varit väldigt intressant att ha varit med under dagens alla delar, men det känns hårt att bara lämna dem där imorgon. Dagiset har två avdelningar som arbetar väldigt tätt så när Ella och Lukas behöver lite familj så finns ju syskonet inte alltför långt borta. Det värmer något i det oroliga hjärtat. Jag är inte orolig för Ella, hon reder sig alltid. Hon är otroligt tuff. Hennes eventuella problematik kan väl kanske ligga i att hon nästan är för tuff ibland. Det är her way or the highway lite för ofta, men det borde ge med sig. Nu är hon omringad av stora barn som också är vana att få deras vilja igenom och det är nyttigt för fröken egenvilja. Lukas däremot skapar huvudbry för mamman. Det är inte det att han inte reder sig för det gör han alldeles säkert. Han är inte svår överhuvudtaget och har varit nöjd hela inskolningen. Hans problem är hans orädsla. Han hoppar och studsar och klättrar och kastar sig ut på äventyr och jag förstår att fröknarna inte kommer hinna fånga honom alla gånger. Min lilla kille kommer bli full med blåmärken och revor för livet. Det är jag rädd för.
Förmodligen kommer det dock att gå fint. Den här mamman kommer att vänja sig och om en vecka kommer det här blogginlägget att kännas löjligt och överflödigt. Förhoppningsvis.

Igår var det så dags för det underbara som jag halvt längtat ihjäl mig till. Det var så bra och så fantastiskt så nu är jag för trött för att återberätta och ber om att få återkomma imorgon. Då ska det minsann skrivas bröllop och visas bilder hej vilt. Idag tackar jag och lösnaglarna för oss. Godnatt.