Vardagen närmar sig

Helt plötsligt var det augusti och helt plötsligt lurar vardagen runt hörnet. Johan har börjat jobba igen, nästa vecka börjar inskolningen på förskolan och igår råkade jag logga in på skolans hemsida och se de fruktansvärda tentorna som låg där. Jag kommer att läsa matematik i höst och bara det ordet kan ge mig mardrömmar av rang. Tänk att jag var så duktig på att räkna ända fram till högstadiet. Då gick det utför och snabbt. Siffror rör till det i mitt redan rätt förvirrade huvud så i höst kommer det bli tufft. Men å andra sidan har jag ju tiden på min sida när barnen roar sig på Gläntan på dagarna. Om alla håller en liten mental tumme så kanske det går. Kanske att summan av allt blir korrekt.

Häromveckan var det dags för 60-års kalas för moder och fader. Det kom släktingar från höger och vänner från vänster och jag fick göra det jag allra helst gör - ordna, planera och arrangera. Det finns en anledning till varför jag gick Professionell Upplevelsearrangör och såhär i efterhand var det kanske inte för att få jobb eftersom den branschen är rätt snäv. Nej, jag får vackert studsa på stället och hålla mig till att planera saker när släkt och vänner ber mig. Jag får agera TrivselTorsten och PlanerarPia i bekanta kretsar helt enkelt. Festen var lyckad och trots att termometern varnade för galet varmt så gick det fint. Barnen skötte sig och jag fick vinna en lek. För jo, jag fick visst vara med och för nej, jag hade inte tränat innan. Vi träffar släkten för sällan kan jag konstatera, trevliga människor det där!

Om en vecka är det dags för bröllop! Jag är laddad, minst sagt. Det här med bröllop är inget jag springer på dagligen så man kan säga att jag har laddat sedan sist som kanske var en tio år sedan eller så. Brudparet har hittat ett kanonställe som eventuellt jag och Johan lånar någon gång i framtiden om han får tummen ur. Dock verkar den sitta rätt bra där den sitter. Tummen alltså.

Det känns som att vi har målat i en evighet och det har vi nog gjort också, men det tar verkligen tid. Det är hus och det är garage och det är bod och det är inte en strykning utan två eller tre och sedan ska det kollas igen och målas i skarvar och på andra spännande ställen. Men det närmar sig ett vitt resultat. Vi passar bra in i området kan man tycka.

Jag må se oförskämt ren ut, men tilläggas bör att detta var några veckor sedan. Nu är tröjan och shortsen och kvinnan på bilden betydligt mer slitna med vit färg på diverse ställen. Tröjan är för övrigt en kvarleva från det glada 90-talet. Hej högstadiet!