Ohoj från matematikens avgrund

Hej igen. Det var väl fasligt vad internetet har fått klara sig utan mig länge. Ingen verkar gråta för det visserligen. Jag skyller allt på skolan. Skolan skolan skolan. Den drog igång igen i slutet av augusti och sedan dess har det varit fullt ös medvetslös på mattefronten. Och är man som jag, dvs kass på matematik, då får man ösa lite hårdare för att hänga med och klara av. En rapport är inlämnad, flera redovisningar är avklarade och nästa vecka stundar tentan med stort T som jag är livrädd för. Matematik faller sig inte naturligt för den här damen, ingenstans tycker jag att siffrorna stämmer och passar ihop. Det pratar om baser och om primtal och om bråk och jag sitter som en fågelholk och förstår inte. På seminarierna som vi har varje vecka gör jag mitt allra bästa för att verka smart, vilket jag lyckas med sporadiskt. Jag är rätt bra på att låtsas och fejka till min omvärlds stora förtret. Fast jag ska inte klaga alldeles för högt för jag har det rätt bra. Jag lämnar barnen på dagis och åker hem och pluggar. Det är här det fina med distansundervisningen kommer in - medan barnen är borta så pluggar jag, jag kastar in en tvätt i maskinen, jag röjer i köket och när jag väl hämtar mina små hjärtan så behöver jag inte känna stressen för att hemmet förfaller. Än så länge går det ok, det känns bra.

I lördags var det Öppet Hus på brandstationen och jag, barnen och familjen numera Levander rattade bilarna dit. Det kan vara så att mammorna var mest förtjusta - ett helt hus fullt med brandmän i uniform. Godkänd lördagsunderhållning. Barnen älskade det också, vi fick åka brandbil, spruta vatten med slangen, kolla alla lokalerna och se när brandmännen släckte eld. Det var två nöjda familjer som tackade för sig några timmar senare. Lunchen åt vi på mitt gamla McDonalds och där var de tinte igår jag var. Uppenbarligen. Det var inte ens i förrgår, eller förra veckan. Det var ju ombyggt och fint och det fick jag vet att det minsann var massor med år sedan. Det kan vara så att jag aktivt har valt att inte åka dit för ofta, för att det känns lite märkligt. När man har arbetat på stället så länge så blir det en märklig känsla när man kommer in och inte längre räknas som en del av inredningen. Jag kan sakna det. Väggarna där andas många fina minnen.

Dagis går fint. Jag är så glad för att barnen reder sig så bra. De är duktiga och har så kul men den bästa stunden på dagen är nog ändå när jag får hämta dem och båda två springer och kastar sig i famnen. Älskade älskade barn!

Trädgården börjar likna en trädgård, dra mig på trissor. Vi har haft en grävare som har fixat och plattat och öst ut jord och grus och nu börjar vi se någon form av ljus i ogrästunneln. Vi passade på att så gräs som sjutton innan helgen eftersom det utlovades regn i veckan. Det regnet verkar ha försvunnit så nu blir det vattna istället.

Ella och Melvin

Busungar

Lek!

Baksidan

Framsidan

Man borde alltid ha en grävmaskin på baksidan av huset - fantastisk barnvakt.

Stora killen!