Tenta, jobb och hejdå fredagsmys

I torsdags var det då dags att avsluta den första matematikkursen. Matte får mig att rysa på ett dåligt sätt. Det är svårt att tro att jag faktiskt var bland de bästa i klassen på just matematik upp till högstadiet. När det bara handlade om att plugga in multiplikationstabellen var jag med andra ord rätt vass. När man sedan behövde börja tänka och klura mer, var jag körd. På högstadiet blev jag fast med det dåliga matematiksjälvförtroendet och det har suttit i sedan dess. Det sitter fortfarande i, men tentan i torsdags ordnade så att det åtminstone känns en aning bättre. Nu är visserligen tentan varken rättad eller tillbakalämnad än, men jag har en rätt härlig känsla i magen. Jag borde fått godkänt och viktigt av allt är väl att jag tror jag förstod det mesta och det kändes som att jag hade läget under kontroll. Det jobbigaste med tentan var att när jag väl var klar så var jag tvungen att sitta en timme och glo på klockan eftersom man inte fick lämna in den förrän en viss tid. DET var svårt. Att inte göra något alls. Jag som är van att alltid har sjutton olika saker på gång blev extremt stressad av att inte göra något alls. Nyttig erfarenhet.

Igår drog jag in stålar till hushållet genom att gästspela på hotellet. För att vara första gången jag jobbade på ett och ett halvt år så är jag i efterhand nöjd. Det var riktigt roligt att få vara ute och träffa gäster och arbetskamrater, knappa på datorn och svara på mail. Jag hoppas att jag inte krånglade till det allt för mycket, för jag hoppas få jobba någon gång ibland. Det här med att bo i hus är ju fantastiskt kul, men det är ju så mycket man vill göra och väldigt lite här i världen här gratis. Plus att det är bra för självkänslan att få jobba lite. Dock får jag erkänna att jag har det sjukt bra. Jag insåg det igår när jag huttrande skrapade rutorna på bilen klockan 5.30. Nog för att jag sover dålig på nätterna (tack Lukas...) och nog för att jag hela tiden måste ha plugg i huvudet, men ändå. Jag behöver sällan stressa på morgonen och jag är oftast hemma kvällstid och får krama barnen god natt. Mellan föreläsningar och seminarier kan jag eventuellt sätta igång en tvättmaskin och eventuellt dammsuga. Och är jag riktigt avancerad kan jag plocka i köket och lyssna på föreläsning samtidigt. Det ljuva livet som distansstudent minsann.

I ett svagt ögonblick joinade jag en grupp fina människor som Säger Nej Tack till sötsaker resten av 2013. Ögonblicket innan jag bestämde mig för att gå med gjorde tjockismagen volter av lycka för att den äntligen skulle försvinna och ögonblicket efter jag hade gått med ångrade jag mig bittert. Jag som lever för fredagsmys innehållande en stor godispåse. Jag som har sju barnkalas på fem veckor framöver. Jag som inte har något emot att skippa lunchen för att istället kunna trycka i mig en kladdkaka till mellanmål. Nu har jag snart klarat en vecka utan godis och fika och det går faktiskt bra. Målet är att i framtiden kunna äta godis en kväll i veckan istället för att livnära sig på det. Jag tror dock att godisförbudet får kliva åt sidan när det vankas jul, men den som lever får se.

Ser ni gräset? Nej, man måste i princip ligga på alla fyra med förstoringsglas för att se det, men det finns där. Det är på gång. Det finns hopp om en gräsmatta till sommaren 2014.