onsdag, november 20, 2013

RIP?

Vad vi gör? Lär känna varandra såklart.
Hej min lilla självdöda blogg. Här ligger du och har dödsryckningar. Meningen är inte att du ska dö, det är bara så att dagarna går fasligt fort för studenten med huvudet fullt av matematik. Jag kan nu bocka av Matematik 1A och matematik 1B - med bravur godkända. Eller i alla fall godkända och det duger fint. Det känns skönt att kunna släppa det och det känns framför allt skönt att jag kanske inte är sådär värdelös på att räkna som jag har trott i alla år. Kanske finns det någon liten del av matematikhjärnan som faktiskt fungerar. Halleluja! Nu har jag VFU vilket innebär att jag får spendera mina dagar i en klass 2. Det är spännande och utmanande och imorgon ska jag minsann leda en matematiklektion. Eleverna skulle bara veta vilket snille de har med att göra.... I måndags ledde jag mitt första moment som gick bra även fast jag ganska snabbt insåg att det inte är helt lätt att få 20 elever att sitta tyst och lyssna på den ivriga lärarstudenten. Tillslut så gick det och jag tror de gillar mig. Än så länge.

Igår stod det roligheter på schemat - fotboll!!!!! Jag var ju skicklig vid tangenterna när biljetterna till Sverige-Portugal släpptes så igår klev jag och Johan in på arenan tillsammans med sisådär 50000 glada supportrar. Jag älskar verkligen viktiga fotbollsmatcher, även fast jag blir onormalt nervös. Matchen slutade åt skogen dessvärre, men stämningen medan det gick bra och inför matchen var otrolig. Sjukt häftig upplevelse. Ska man vara positiv så blir det väl inte lika många timmar framför tvn i sommar som om Sverige skulle ha varit med. Och det är ju bra. På sommaren finns det annat att göra. Typ. Tur att det snart är OS och att skidsäsongen drar igång så att suget i sporttarmen lättar en aning.

Annars då? Lukas spenderar dagarna som sjukling numera, sablans för baciller och virus som frodas för mycket. Skittråkigt är det verkligen och sov vi dåligt innan så sover vi knappt alls nu. I julklapp önskar jag mig en Lukas som sover på nätterna. Varken dyrt eller omöjligt att hitta kan tyckas, men än så länge har vi ju försökt i 1,5 år utan framgång. Men en vacker dag ska väl även han förstå hur himlans fantastiskt det är att sova på nätterna. En vacker jävla dag!


Inga kommentarer: