Livet i Skogsgläntan: Campinglivet

Att plugga nu medan barnen är små måste vara ett av mina bästa beslut. Ever. Det inser man om möjligt ännu mer nu när en spenderar dagarna på praktik. Sicken lyx det är att aldrig behöva dra upp ungarna ur sängarna, att inte jobba på kvällarna när de vill ha kramar från mamma osv. Sedan vill jag inte påstå att plugga är enkelt för det är det verkligen inte, men det passar fint in i mitt liv som öm moder. Jag hinner oftast att plugga det jag behöver på dagtid och det jag måste läsa utöver det gör jag oftast på kvällstid när barnen drömmer sött. Just nu befinner jag mig alltså på praktik och himmel så roligt det är. Det är otroligt skönt att kliva in i klassrummet och känna i hela kroppen att jag har valt rätt yrke. Det är nog ändå i skolan som jag hör hemma.

Om Lukas och hans brist på sömn skulle jag kunna skriva rader i mängder. Arga, trötta rader skulle jag kunna banka in så hårt att tangentbordet skulle tappa bokstäver i rena förskräckelsen. Men jag väljer nog att gäspa och blicka framåt. Han kommer ju knappast att skrika och bråka i sömnen när han är 15? Den positiva sidan av mig letade sig fram när jag i morse vaknade utvilad efter en natt då jag fick sträcksova från kväll till morgon. Och nej, det var inte Lukas som bjöd på underverk - det var Johan. Jag fick kila in och lägga mig i Lukas säng, i Lukas rum, medan huvudpersonen själv sov i mitt och Johans sovrum. Jag slapp med andra ord höra den lille vilden och jag slapp också att bli sparkad av Lukas "Kumla Kickers" Emdemalm hela natten. Ibland ler livet lite extra mot trötta mammor.

Idag har Ella varit trött så hon fick stanna hemma och så fick även jag. Om det är någon sjuka på gång eller om hon har smittats av mammans hat mot mörka årstider låter jag vara osagt. Jag har i alla fall pluggat och handlat julklappar. Klick klick sa det och sedan var man fattigare än innan. Nätshoppa är grejer det.

Jag fick tummen ur och läste in gamla bilder idag. Vi spenderade ju 6 berömda veckor i en campingstuga på Gustavsviks Camping i våras och bildbevisen har liksom suttit kvar i kameran och hånflinat. Tills nu. Herre. Gud. Att vi klarade det?! Att vi överlevde utan bråk. Det är tusan i mig rätt bra gjort. Nu väntade ju vi på något gott och solen sken så det kanske inte var sådär överdrivet svårt liv, men ändock. Klapp på huvudet till oss!

.... och nej, jag har inte spenderat natten i Lukas SPJÄLSÄNG. Den hade han med sig in i vårt sovrum. Nej, jag fick vackert ligga i lillkillens nyinköpta 90-säng. Ett jävla Hallelujamoment var det.